Arkiv | Genus RSS feed for this section

Tillbaka till Libyen: De reaktionära ”rebellerna” slår till mot kvinnorättigheter, ”trend av dödande, plundring och andra övergrepp” från miliserna

24 Okt

Konturerna av det ”nya” Libyen börjar nu ta form. Det som mainstream-medierna har sopat under mattan sedan i februari i år börjar nu läcka fram.

Istället för att annonsera fackliga rättigheter och rätten att organisera sig fritt, som vissa naiva grupper inom vänstern hoppats, riktar nu ”rebellerna” i Libyen in sig mot kvinnors rättigheter i Libyen.

Libyen har idag för arabvärlden ganska stora rättigheter för kvinnor. Sedan tidigt 1960-tal har de libyska kvinnorna rösträtt, kvinnorna är juridiskt jämställda med männen och rätten för kvinnor att bilda kvinnoorganisationer finns också inskriven i lagen.

Kvinnor i Libyen har också ett större ekonomiskt oberoende från männen jämfört med kvinnorna i många andra arabiska länder, eftersom frekvensen förvärvsarbetande kvinnor är ganska hög. Barnäktenskap och månggifte är förbjudet, och kvinnor i Libyen har sedan 1973 likställda rättigheter med män vad gäller att ta ut skilsmässa.

Liksom alla reaktionära grupper riktar de nya libyska makthavarna nu in sig på att slå tillbaka kvinnorna. Det tal som premiärminister Mustafa Abdel Jalil höll till nationen igår måste ha sänt kalla kårar längs ryggraden på åtminstone den halva av Libyens befolkning som utgörs av kvinnor.

Jalil deklarerade där att islamiska sharia-lagar kommer att införas, och att alla lagar som strider mot dessa kommer att betraktas som ”av noll och intet värde”. Jalil valde att särskilt nämna lagstiftningen kring äktenskap och skilsmässa:

”Denna lag är emot sharia och stoppas.”

En libysk feminist kommenterar upprört:

”Det är helt chockerande.”

Karaktäristiskt för klimatet av reaktionärt förtryck i det NTC-kontrollerade Libyen bad hon reportern att inte nämna hennes namn. Så ser alltså situationen ut i det ”rebell”-styrda Libyen: Feminister vågar inte träda fram med sina namn när de uttalar att de inte vill ha en återgång till den gamla tidens extremt kvinnoförtryckande system. Det kan man förstå – de reaktionära ”rebell”-miliserna härjar som de vill i de libyska städerna, där de åker omkring i sina kulsprutebeväpnade bilar och bryter sig in i folks hem och för bort oppositionella till sina illegala, privata fångläger där både kvinnor och män utsätts för bestialisk tortyr. Andra ”försvinner” eller blir mördade.

Det kommer nu nya rapporter om skräckväldet i det nya ”rebell”-styrda Libyen -massakrer, tortyr och illegala fängslanden utförda av de reaktionära och arbetarfientliga ”rebell”-miliserna.

Den senaste rapporten handlar om upptäckten av 53 lik på ett hotell i Sirte. Invånare i Sirte identifierar de döda som människor – flera av dem stadsbor – som sympatiserade med Khadaffi.

Att döma av Sveriges Radio Ekots rapportering av detta, är det något nytt – så är ingalunda fallet.

Peter Bouckaert från Human Rights Watch (som vi tidigare citerat på Klassperspektiv) är mycket hård i sin dom över ”rebell”-miliserna:

”De verkar tro att de kan göra vad som helst utan problem.”

Ja, helt klart har dessa reaktionära, arbetarfientliga ”rebell”-miliser kunnat göra ”vad som helst” utan att stöta på problem med vare sig nyhetsrapportering eller internationella protester. De har kunnat ägna sig åt massiva rasistiska attacker, deporteringar och rena etniska rensningar, godtyckliga massarresteringar och bortföranden till vad som i princip är det slags ”vilda” koncentrationsläger som den nazistiska milisen SA upprättade i Tyskland i början av 1933, samt tortyr och urskillningslösa attacker mot civila områden. Allt detta har sopats under mattan, bagatelliserats, förnekats och ibland t.o.m. försvarats av ”rebellernas” anhängare i västvärlden.

Peter Bouckaert citeras i Sveriges Radio Ekot idag:

”Den senaste massakern tycks som en del av en trend av dödande, plundring och andra övergrepp som beväpnade antikadaffistyrkor genomfört.”

Detta är exakt det som Klassperspektiv har rapporterat om och varnat för. De medier som tigit om detta, som bagatelliserat, förnekat och ibland t.o.m. försvarat dessa övergrepp, bär på sätt och vis ett ansvar för att denna ”trend av dödande, plundring och andra övergrepp” har kunnat fortgå.

FN och andra begär nu en utredning om mordet eller lynchningen av Khadaffi var ett krigsbrott. Vore det inte mer på sin plats att fråga sig hur många människor som de reaktionära, arbetarfientliga ”rebell”-miliserna har mördat och lynchat på liknande sätt ända sedan februari i år? Vore det inte mer på sin plats att först utreda var och en av de rasistiska lynchningar som dessa till ”rebeller” utropade mördare har utfört?

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida