Uppror mot NTC och ”rebell”-miliserna i Libyen

18 Dec

”Occupy Tripoli”-rörelsens massiva protester mot de reaktionära ”rebell”-miliserna har nu fått tiotusentals människor i andra libyska städer att samla mod och ge luft åt sitt missnöje med det nya styret.

Efter det att NATO bombade sönder Khadaffi-diktaturens styrkor, klev styrkor som var helt oönskade av libyerna in och etablerade sin makt – den imperialist-allierade NTC-regimen och de reaktionära banditgäng som kallas ”rebell”-miliser. Den folkliga kampen mot ”rebell”-miliserna våldsstyre har nu utvidgats till protester mot hela NTC-styret. Den 12 december gick 20 000 människor ut på gatorna i Benghazi för att protestera mot korruptionen, NTC:s hemlighetsmakeri och mot att löner inte betalas ut.

Sedan dess har protesterna fortsatt, och på stadens centrala torg har protesterande människor slagit läger i tält i scener som är nästan identiska med de på Tahritrtorget när den egyptiska revolutionen började.

En Benghazi-bo som citeras i Business Week förklarar varför han deltar i demonstrationen:

”Vi vill ha demokrati!”

Nyhetsbyrån AFP rapporterar om parollerna i demonstrationen:

”Ner med NTC!”

”Ner med regimen!”


Protesterna mot NTC och ”rebell”-miliserna sprider sig över Libyen. Här syns en demonstration från staden Marej.

Tidigare har människor i Benghazi samlats till demonstrationer mot ”rebell”-miliserna med paroller som:

”Nej till väpnade miliser!”

”Vi vill inte ha ett andra Hezbollah!”

Demonstrationerna kombineras med vägblockader, och arbetarna hotar med en generalstrejk ifall inte ”rebell”-miliserna lämnar Tripoli före årsskiftet.

Händelseutvecklingen bekräftar den starkt kritiska hållning som Klassperspektiv hela tiden haft till ”rebell”-miliserna i Libyen. Det är kännetecknande för stora delar av vänstern att de som omfamnat ”rebellerna” och hyllat omstörtningen i Libyen som en ”revolution” som gett massorna frihet, nu iakttar en skamsen tystnad – nu när massorna verkligen, och egentligen för första gången, kliver fram i Libyen. Fast det är klart – vad ska man säga när massorna revolterar mot de man trodde var ”revolutionärer”?

De revolterande massorna i Libyen behöver kontakter med den internationella vänstern för att diskutera erfarenheter som kan vara till hjälp för att föra kampen vidare. Tyvärr tycks viktiga delar av den radikala vänstern vända denna nya arabiska revolutionsvår ryggen. Möjligen kan detta bero på dess uppknytning till mainstream-media, som fortsätter att efter bästa förmåga förtiga upproret mot imperialismens allierade i ”det nya Libyen”.


Medan tiotusentals människor skriker ut sitt raseri mot NTC-regimen och ”Rebell”-miliserna, ägnar sig reaktionära ”rebell”-miliser åt interna väpnade strider där de slåss om krigsbytet.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

5 svar to “Uppror mot NTC och ”rebell”-miliserna i Libyen”

  1. Kerstin 19 december, 2011 den 5:04 f m #

    Ja det här blir ju intressant att följa nu. I Egypten har militären tagit i med krafttag för att kväsa protesterna mot deras styre, sedan en massa människor fått klart för sig att det är samma gäng som fortsätter att styra även om Mubarak är borta. Men i Libyen har NTC inte tillgång till en samlad och enad militär att sätta in mot demonstranterna. Så utgången här är ju betydligt osäkrare. Kommer de amerikanska nickedockor man satt in i NTC att lyckas kväsa libyerna och om de inte gör det, vad kommer Västmakterna att ta sig till då?
    Egentligen är detta en riktig rysare.

  2. Kerstin 20 december, 2011 den 4:01 f m #

    Det här hittar jag på länken till RT som ni har i texten:

    The rallies directed against the ruling National Transitional Council (NTC) erupted on Monday, following the council’s conference on Saturday, during which chairman Mustafa Abdel Jalil called for forgiveness for former Gaddafi loyalist fighters.

    Satsen tycks ju säga att de var kritiska till Jalil för detta uttalande. Om med detta menas att demonstranterna inte vill ”förlåta” Ghadafianhängarna så undrar man förstås vad det är för slags krav de ställer, vid sidan av kraven på öppenhet från NTC:s sida. Vad menar demonstranterna att NTC ska göra? Att alla Ghadafi-anhängare ska fängslas eller skjutas? Det torde röra sig om någon eller några miljoner människor.

    Jag tror under alla omständigheter att man ska vara försiktig med att tro att de nya demonstrationerna handlar om en vänsterrevolution i Marxisitisk mening och vi kan vara tämligen säkra på att om det är det, då kommer Nato att se sig tvingat att ingripa igen och ta i på skarpen mot de forna samarbetskrigarna, direkt eller med hjälp av inhyrda krigare.

    Någon av demonstranterna hade också menat att det gick för långsamt, att NTC inte gjorde något och att de var likadana som Ghadafi som ”inte hade gjort något på 42 år”. Den som säger så måste vara mycket ung och mycket okunnig om sitt lands historia med tanke på vad Libyen var innan Ghadafi tog vid. Säga vad man vill om karln men han uträttade storverk i Libyen under de där 42 åren även om han höll all opposition mycket kort och avrättade en del upprorsmän, de där som försökte mörda honom ex, och många kände sig förfördelade, som alltid är fallet i alla länder, oavsett hur bra folk i allmänhet har det. Inte sällan dessutom, är det de bäst ställda som känner sig mest förfördelade.

    Här en intressant artikel:
    http://globalciviliansforpeace.com/2011/11/23/natos-great-victory-destroying-libyas-welfare-state/#respond

  3. Bo Almunger 20 december, 2011 den 2:19 e m #

    Krångla sig ur skammen, som försiggår i vänsterkretsar med överlöperiet som riktlinje (och/eller som i efterhand nådde påfundet om att en revolution ägt rum i och med anfallskrigets slutresultat), verkar ha antagit en huvudform och en sidoform. Huvudformen går ut på att tala och skriva om andra spörsmål, så att ekot från förräderiet överröstas. Sidoformen, som för ovanlighetens skull är tyngre, består av att i fortsättningsstriderna uppfatta revolutionens permanens på ett allt högre plan och i ständigt vidare skalor.

    Det finns versioner av permanenta revolutionen som utformades medströms (Martynov, Ryazanov, Helphand-Parvus och Bucharin) och därför aldrig innebar någon vidare orientering. Den teori som byggdes upp av Trotskij, från dess fröform 1905 till dess generalisering 1926-28, består av ojämnheter i kombination, skiftande plan, överväxlingar, inledningar och finaler samt vidareutveckling när borgerliga eller pro-borgerliga herravälden störtats. I detta koncept ingår ingenting mindre än en STRIDSLAG, för alla sorters befrielsekamper i förhärskande imperialistiska utvecklingsstadium.

    Även om sidoformen är mer skadlig, genom att förespegla vägledning, är den bara mer sofistikerad i sin uppställning än huvudformen: båda metoderna går ut på att inte behöva göra offentlig självkritik genom saklig omprövning. – Och båda metoderna placerar dem i lägret som leds av Reinfeldt och Juholt, Merkel och Sarkozy! ”Visa inte bara målet, utan även vägen, för en annan väg leder till ett annat mål”, reciterade Trotskij. Överlöparna och dem närstående har klivit ur det revolutionära ledarskapets kris, dit allt koncentreras, och blivit samhällstillvända under demokratismens fana och i rollen av lojala oppositioner till EU och staten Tre Kronor. Hade dessa krafter utövat massinflytande, skulle fotfolket inom svensk arbetarrörelse ställts på stridsfot – för socialimperialistiska målsättningar.

  4. klassperspektiv 20 december, 2011 den 7:28 e m #

    Kerstin, att döma av parollerna under protestdemonstrationerna i Benghazi (och de paroller som nu spritts till bl.a. ”Occupy Tripoli”-rörelsen), handlar det mer om protester mot det som den artikel du hänvisar till – nämligen att NTC-regimen förstört den libyska välfärdsstaten – än att det riktas mot alla som stödde Khadaffi på något sätt.

    Protesterna riktar sig ganska brett och allmänt mot NTC-regimen – för att den inte kan tillförsäkra befolkningen sociala rättigheter och för dess hemlighetsmakeri. Att paroller riktas mot Khadaffi-anhängare är inte konstigt, eftersom NTC-regimen består av gamla Khadaffi-diktatur-pampar som bara bytt skal och nu är samma slags pampar. Detta väcker förstås ilska. Då blir slagord mot ”gammalt Khadaffi-folk” ganska symboliskt laddat. Sedan vill förstås ingen av demonstranterna att torterare ska få amnesti, och många verkar se det som att NTC-regimen nu skyddar sina gamla kompisar och drar folket vid näsan.

    Bo, den del av vänstern som nu vrider sig i vånda över att det libyska folket reser sig mot de förtryckare som denna vänster målat in sig tillsammans med, är nog mer symtomatisk på en teoretisk förflackning inom de partier där denna vänster hör hemma. Förtigande och tystnad är det vanliga sätt som detta slags vänster har bemött besvärliga fakta med ända sedan sådant folk inte visste hur de skulle förhålla sig till arbetarprotesterna i Polen 1980, eller, för den delen, massakern på Himmelska Fridens Torg. Även då reagerade vissa som kallat den deformerade arbetarstaten Polen, eller det maoistiska Kina, för ”sunt socialistiska” med en talande tystnad. Även om det inte handlar om samma partier då som nu, handlar det ändå i grund och botten om en teoretisk förflackning som tar sig principiellt likartade uttryck.

    Vi andra menar att enbart genom en öppen debatt där man lyssnar på varandra och respekterar meningsmotståndare, kan de socialistiska idéerna utvecklas i varje konkret situation.

  5. Kerstin 21 december, 2011 den 4:03 f m #

    Det skulle vara väldigt intressant att veta vilka det är som demonstrerar idag? Om det är folk som aldrig ville ha det där kriget, eller om det är syndare som vaknat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: