”Irhal” – försvinn! – ropas det åt militären i Kairo och åt ”rebellerna” i Tripoli

4 Dec

Idag kommer det fler detaljer om incidenten igår, då libyska milismän – av somliga kallade ”revolutionärer” – besköt tunisiska tulltjänstemän vid den libysk-tunisiska gränsen. Tunisiska gränsvakter som nyhetsbyrån Reuters talat med berättar att en grupp ”revolutionärer” illegalt försökte ta sig in i Tunisien.

Men den här gången var det beväpnade tunisiska gränsvakter och inte försvarslösa ”svarta” arbetare som blev måltavla för dessa till ”revolutionärer” utropade banditgäng. En tunisisk polisman kommenterade:

”De trodde tydligen att vi inte kunde försvara oss, men där tog de fel.”

De libyska ”rebellernas” attack slogs tillbaka av tunisierna – uppenbarligen utan svårigheter, att döma av den tunisiske polisens beskrivning av ”revolutionärernas” tillstånd:

”Föreställ dig ett gäng rebeller, berusade av alkohol och höga på droger, som försöker hota oss med sina vapen.”

Nyhetsbyrån Reuters kommenterar:

”Dessa incidenter belyser Libyens laglöshet tre månader efter Tripolis fall. Ännu återstår för den provisoriska regeringen att avväpna och skapa en enad nationell armé av milisgrupper som fortfarande härjar landet och krigar med varandra.”

Det kan nu befaras att dessa stukade ”rebeller” kommer att använda sina vapen till att ta ut sin frustration på andra, rivaliserande ”rebeller” och/eller på nya oskyldiga människor med ”fel” hudfärg.

En alltför obehaglig realitet för de medier, de borgare och de vänstermänniskor som utropat krigsherrarnas reaktionära, plundrande och rasistiska banditgäng till ”Libyens befriare” och ”skapare av demokratiska öppningar”? De kanske för en gångs skull borde ta och fråga sig i vilken utsträckning de själva skulle betrakta sådana väpnade grupper av unga, adrenalinstinna män som ”befriare” och ”demokratiska grundläggare” om de tog över de bostadsområden där dessa milisernas hyllare själva bor?

Och här en beskrivning av den nye libyske ledaren – den nye hjälten för delar av vänstern?

Eller är det de lokala krigsherrarnas rivaliserande miliser – förvisso i viss opposition till det konservativa och liberala NTC-styret ovan – som dessa naiva delar av vänstern hyllar? Vet de själva vad de knyter sina förhoppningar till?

Journalisten Portia Walker låter i dagens utgåva av den brittiska tidningen the Independent flera libyer komma till tals med hur situationen i lika hög grad som under kriget präglas av terror och övergrepp begångna av fullkomligt laglösa ”rebeller”.

En av dem säger, apropå de beväpnade ”rebellerna” som kontrollerar landet:

”De säger att de letar efter vapen, men om de ser något som de gillar så tar de det.”

En annan libyer berättar för Walker:

”De tvingar ut folk ur sina bilar och dödar dem. De dödade två gamla män för att komma över deras bil.”

En annan libyer citeras i the Independent:

”Idag är det de som har makten – de med vapen. Det finns ingen lag över huvud taget.”

De som så länge har sagt att dessa gangsters är Libyens hopp kanske kunde förklara för oss exakt när vi kan vänta oss att dessa förhoppningar kan börja infrias?

Tråkigt nog antyder vissa av dessa ”rebell-älskare” att det enda alternativet till dessa till ”rebeller” förklädda banditer är en återkomst av Khadaffis brutala diktatur. Så höga tankar om den gamla, förtryckande diktaturen – och tillika så låga tankar om det libyska folket – har inte vi på Klassperspektiv. Vi menar att de libyska massorna bör följa exemplet från sina egyptiska grannar och resa sig mot de beväpnade, reaktionära männen.

Man kan ju fråga sig hur de som utropat de libyska miliserna till hjältar egentligen tänker när de ser scener som dessa (ovan på Tahrirtorget för ett par dagar sedan) utspelas i Tripoli och riktas mot de avskydda och förtryckande ”rebell”-miliserna? Förvisso har Tripoli-borna ropat ”irhal” (försvinn) åt ”rebellerna” ganska länge vid det här laget, även om det inte riktigt trängt igenom mainstream-medias filter.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Annonser

4 svar to “”Irhal” – försvinn! – ropas det åt militären i Kairo och åt ”rebellerna” i Tripoli”

  1. Kerstin 5 december, 2011 den 12:31 f m #

    Eller var tanken att ”rebellerna skulle starta bråk i Tunisien också, a la Syrien och försöka få igenom ett inbördeskrig även där, och en överflygningsförbudszon kanske. Säker kan man ju inte vara. USA/Frankrike/England tycks ju just nu löpa amok i Nordafrika, MÖ och bortre Asien. Det är det totala storhetsvansinnet som har drabbat dem, verkar det som.

  2. Bo Almunger 5 december, 2011 den 2:38 e m #

    Hej!

    Det som ni redovisar är mycket talande, även om händelserna bakom kulisserna mer och mer består av stormaktsaktivitet, måste jag förmoda (USA, England, Frankrike, Italien och Israel). Men att anfallskriget från pakten EUSA/NTC skulle ha stått för en revolution, dementeras tydligt av KLASSPERSPEKTIVS uppgifter//boa

  3. Björn Blomberg 6 december, 2011 den 11:00 f m #

    Intressant artikel men jag har svårt att förstå varför ni talar om Gaddafis brutala diktatur. Visst fanns det människor i Libyen som var förtryckta under Gaddafi: Al Qaida-symatisörer och andra salafiter som tog till vapen mot regeringen fängslades t ex. Men regeringen var faktiskt inställd på att börja tillåta fredliga demonstrationer från oppositionens sida. På en film från libysk TV kan man se en fredlig demonstration mot regeringen i Benghazi som övervakas av polis. En bloggare mot Gaddafi i Sirte säger till en nyhetsbyrå att regeringsföreträdare försökte muta honom att lägga ned sin blogg. Tarvligt, visst, men samma typ av försök att köpa sig lojaliteter är standard över allt i Tredje världen, även i demokratier.

    Om det var ett sånt hemskt förtryck varför övergav miljoner svarta sina demokratier för att

    bosätta sig i Libyen? I sjävla verket var ettablerandet av en auktorätär hyfsat fungerande statsapparat i Libyen ett framsteg jämfört med gamla tiders tribalism och interna stridigheter. Demokratiska reformer var behövliga men det är något annat än att låta et land tas över av väppnade miliser och krigsherrar.

  4. klassperspektiv 6 december, 2011 den 6:56 e m #

    Björn Blomberg, vi har svårt att se Khadaffis styre som något annat än en brutal diktatur. För det första var det ju en diktatur, det är vi nog överens om.

    Om det hade varit ett styre som involverade hela folket – som regimen påstod – borde vi nog ha sett ett betydligt mer utbrett motstånd mot de NATO-allierade, reaktionära banditgäng som nu med våld tagit makten.

    Men de motståndshandlingar som vi ser mot detta banditvälde, verkar vara begränsat till defensiva krav på att de väpnade banditgängen ska försvinna från Tripoli etc. Hur modiga och beundransvärda dessa folkliga protester än är, har de sina begränsningar. Det reses bland dessa protesterande uppenbarligen inga krav på (ett återtagande av) folkmakt etc. Hade det funnits verklig folkmakt i Libyen, skulle sådana krav naturligtvis ha stått i förgrunden. Allt pekar på att Khadaffi-diktaturen istället, genom sin brutalitet och totalitarianism, utgjorde och utgör ett hinder för massornas aktiva kamp för verklig folkmakt.

    En annan aspekt är Khadaffi-regimens stöd till blodsbesudlade grupper som Charles Taylors folk i Liberia eller RUF-gerillan i Sierra Leone.

    Beträffande ”svarta” afrikaner, är bilden diversifierad. Å ena sidan valde många människor att bli gästarbetare i Libyen därför att det gav dem en ganska god inkomstmöjlighet. Förtrycket behöver inte alls ha varit mindre i de länder som dessa människor kom ifrån. Å andra sidan var tillvaron för de afrikaner som kom till Libyen som flyktingar, enligt flera rapporter, helt vidrig. Jesús Alcalá beskriver t.ex. Khadaffis flyktingläger som koncentrationsliknande.
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sa-har-eu-krupit-for-gaddafi_5962185.svd
    Men förvisso var Khadaffis diktatur inte lika vidrig mot ”svarta” afrikaner som de som idag upprätthåller sin våldsmakt i Libyen – det är det nog ingen seriös betraktare som hävdar. (Dock är det nog svårt att hitta något land i världen där ”svarta” afrikaner utsätts för värre rasistiska övergrepp än i det ”rebell”-kontrollerade Libyen, så den jämförelsen säger nog inte särskilt mycket.)

    Men det du säger är ju intressant. Kan du ge källorna till att Khadaffi-regeringen var inställd på att börja tillåta fredliga demonstrationer från oppositionens sida, och att regeringsföreträdare ”bara” försökte muta en bloggare mot Gaddafi att lägga ned sin blogg?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: