Medan kaoset växer i det reaktionärt styrda Libyen, fantiserar vissa inom vänstern om den revolution som aldrig inträffat

11 Nov

Medan kaoset växer i Libyen, vidgas klyftan mellan NTC:s så kallade ”rebeller” – de väpnade miliser som i realiteten ockuperat Libyen – och det libyska folket.

Nyhetsbyrån Reuters rapporterar idag om nya blodiga sammandrabbningar mellan olika ”rebell”-milisgrupper (som kallas ”revolutionärer” av mindre nogräknade) som slåss om krigsbytet.

Den senaste ”rebell”-striden ägde rum i Imaya-området. Tunga kulsprutor och raketdrivna granater användes i konfrontationen mellan de två ”rebell”-miliserna som rasade genom hela den gångna natten och en bit in på fredagsmorgonen. Den här gången var det Zawiyah-milisen som slogs med Wershifanna-milisen.

”De kidnappade krigare från Zawiyah”, beklagade sig en av Zawiyah-milismännen för nyhetsbyrån Reuters’ utsände.

Fler strider är att vänta. Zawiyah-milismän berättade att de förberedede sig för att frita sina kidnappade kollegor från Wershifanna. Nyhetsbyrån Reuters konstaterade att krigare från en tredje milis, från Bani Walid, också ryckte in i området.

Andra journalister rapporterar om fortsatta övergrepp som begås av ”rebell”-milisen – kidnappningar, bortföranden till deras privata koncentrationsläger, tortyr, plundring, väpnade rån och mord. ”Rebell”-miliserna vet att de kan agera ostört – förutom då när rivaliserande miliser attackerar dem i strid om krigsbyte och lokala maktpositioner. Men som Jan de Haan rapporterar, vidtar NTC-regimen inga åtgärder för att sätta stopp för denna våg av övergrepp:

”Hittills har rapporter om övergrepp av Libyens miliser bemötts med förnekanden. ’Vi är i fullkomlig harmoni. Om något har hänt som strider mot lagen så kommer en utredning att genomföras’, sade biträdande försvarsminister Fawzi Abu Katif.”

Klassperspektiv har tidigare rapporterat om hur människor över hela Libyen är rasande på de brutala ”rebell”-miliserna, som de betraktar som tjuvar och maffia. Protesterna är inte begränsade till västra Libyen – vilket man kunde få intrycket av, men det beror förmodligen på att det knappast funnits några utländska reportrar i östra Libyen den senaste tiden.

Men nu har nyhetsbyrån AFP sänt ett reportageteam till Benghazi, och fann att där är människorna lika rasande på ”rebellerna”.

AFP rapporterar om en demonstration mot ”rebellerna” mitt i Benghazi idag. De paroller som demonstranterna skrek var t.ex:

”Nej till väpnade miliser!”

”Vi vill inte ha ett andra Hezbollah!”

En tidigare flygvapenöverste förklarade för AFP hur det kunde komma sig att NTC-regimen visade sådan flathet gentemot ”rebell”-miliserna. Enligt honom är det ”den islamistiska strömningen, stödd av Qatar” som blockerar formerandet av en ny nationell armé.

Under tiden fortsätter vissa inom vänstern att leva i en fantasivärld. För bara några dagar sedan gjorde t.ex. Socialistiska Partiets partistyrelse ett uttalande där de fullkomligt grundlöst fantiserar om att dessa ”rebell”-milisers väpnade maktövertagande skulle göra så att det ”öppnas möjligheter som varit stängda för Libyens arbetare, bönder och fattiga”! (Eller är det kanske några andra som ”i hemlighet” gripit makten i Libyen, och av någon anledning tillåter dessa mordiska, reaktionära miliser att härja med dem själva? Upplys oss gärna om det i så fall – det har i alla fall inte funnits några rapporter om det, förutom möjligtvis på Socialistiska Partiets partiråd.)

Socialistiska Partiets partistyrelse går så långt att den uttrycker en förhoppning om att det följande skall förverkligas av de som just de som nu med våld tagit makten över det libyska folket (vilket inte kan syfta på några andra än de som tagit makten, alltså de mordiska, rasistiska och plundrande, reaktionära ”rebell”-miliserna) :

* Fullständiga demokratiska fri- och rättigheter.
* Fria val till en konstituerande församling.
* Försvar av kvinnors och minoriteters lika rättigheter.
* Inget politiskt stöd åt övergångsrådet eller de krafter som nu allierar sig med imperialismen eller det internationella kapitalet.
* Inga främmande trupper eller baser i Libyen.
* Libyens tillgångar tillhör dess folk. Expropriera egendomar som tillhör dem som samarbetat med den gamla regimen. Inga privatiseringar av naturtillgångar eller offentlig egendom.

Socialistiska Partiets partistyrelse talade om att ge ”allt stöd” åt ”oberoende organisering – fackföreningar, partier, massorganisationer – av arbetare bönder och fattigbefolkning”.

Fanns det inga reservationer alls? Jo, som en liten brasklapp kastade de in att de ”tror” att detta är ”några av de punkter som måste finnas med om den nya situationen ska leda framåt för de arbetande”!

Vad i hela friden ligger till grund för Socialistiska Partiets uppfattning att dessa mordiska och rasistiska ”rebell”-miliser ska ha några som helst planer på att föra situationen ”framåt för de arbetande”? Behövs det inte längre något som helst stöd i verkligheten för att föra fram vackra paroller? Hur långt kan det fria fantiserandet och rena önsketänkandet egentligen gå?


Den rasistiska etniska rensningen av Tawergha är inget som någon makthavare i det nya Libyen gjort något åt. Men för Socialistiska Partiet finns det ändå anledning att hoppas på ”fullständiga demokratiska fri- och rättigheter”.


En av de s.k. ”revolutionärernas” första åtgärder var att införa den reaktionära sharia-lagen. Ingen av ”rebell”-miliserna har motsatt sig detta, utan har däremot jublat över detta – i demonstrationer där man viftat med dussintals Al Qaida-flaggor. Men för Socialistiska Partiet finns det ändå anledning att hoppas på ”försvar av kvinnors lika rättigheter”. . .


Systematiska rasistiska attacker på massiv skala mot människor med ”svart” hudfärg karaktäriserar ”revolutionärerna” som bemäktigat sig Libyen. Rasistiskt motiverade mord, tortyr och våldtäkter har hela tiden utövats av de så kallade ”revolutionärerna”. Men för Socialistiska Partiet finns det ändå anledning att hoppas att de som utövar dessa vidriga brott ska ställa upp till ”försvar av minoriteters lika rättigheter”. . .


Det finns en massiv och oförvitlig rapportering om att ”rebell”-miliserna som tagit makten ägnar sig åt plundring av och väpnade rån på vanliga libyer på en enorm skala. Men det hindrar inte Socialistiska Partiets partistyrelse från att hoppas att deras maktövertagande ska leda till ett förverkligande av parollen om att ”Libyens tillgångar tillhör dess folk”.

Eller förresten – Socialistiska Partiet skriver ju också ”inget politiskt stöd åt övergångsrådet eller de krafter som nu allierar sig med imperialismen eller det internationella kapitalet”. Menar man då att de libyska massorna måste resa sig mot NTC-regimen och de reaktionära ”rebell”-miliserna? Men om det nu inte varit någon revolution i Libyen, om det nu bara är reaktionära klickar som med våld tagit makten – varför då påstå att deras makttillträde ”öppnar möjligheter som varit stängda för Libyens arbetare, bönder och fattiga”? Deras makttillträde har ju faktiskt blockerat möjligheterna för Libyens arbetare, bönder och fattiga!

Säg som det är istället för att fantisera!

Låt oss på Klassperspektiv upprepa det vi skrev i vårt föregående inlägg:

a) Uteslutande reaktionära krafter har, framför allt genom NATO:s massiva bombkampanj, lyckats upprätta sin våldsmakt i Libyen. Deras aktiviteter visar att de står för en alltigenom arbetarfientlig, kvinnofientlig, rasistisk och totalt reaktionär politik.
b) Dessa reaktionära krafter har ingenting annat att erbjuda arbetarklassen än förtryck, lidande och misär.
c) Den förtryckande Khadaffi-regimen innebar uppenbarligen ett hinder för Libyens massor att enas mot och slå tillbaka dessa reaktionära krafter, och därför var det positivt att Khadaffi-diktaturen undanröjdes. En eventuell återkomst av ”Khadaffi-sidan” till makten skulle inte innebära något annat än en återvändsgränd för de libyska massorna.
d) Massorna i Libyen gjorde tidigare (före upproret) ganska stora sociala landvinningar, och dessa sociala landvinningar befinner sig nu under ett dödshot från de reaktionära krafter som upprättat sin våldsmakt i Libyen.
e) För att det ska bli möjligt med demokratiska öppningar skulle massorna i Libyen behöva organisera sig självständigt för att resa sig mot de reaktionära miliser som upprättat sin våldsmakt och ta makten från dessa reaktionära grupper.
f) Därför är det nödvändigt att avslöja och avlägsna alla illusioner som en skicklig mediaapparat skapat kring dessa reaktionära krafter.

Det är detta som måste uttryckas klart och tydligt – allt annat skapar bara förvirring gällande Libyen.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Annonser

12 svar to “Medan kaoset växer i det reaktionärt styrda Libyen, fantiserar vissa inom vänstern om den revolution som aldrig inträffat”

  1. Kerstin 12 november, 2011 den 1:09 f m #

    Sen blir jag väldigt illa till mods inför dagens rapporter om rebellernas framfart. Den har vari känd sedan några dagar efter att upproret började men då var det dödstyst i media om den saken. Så varför är det plötsligt helt tillåtet att rapportera om detta nu?

    Vilken agenda arbetar media för den här gången? En som går ut på att Nato/USA/Frankrike måste ingripa med trupper på marken för att få ordning i Libyen och rädda liv – igen? En som handlar om att Väst nog måste upprätta ett antal militärbaser i landet?
    Jag vet förstås inte, men finner medias agerande mycket anmärkningsvärt.

  2. klassperspektiv 12 november, 2011 den 2:08 e m #

    Du menar väl inte svenska medier?

  3. Bo Almunger 12 november, 2011 den 2:24 e m #

    Den kritiken – om att det skett en revolution – behöver spridas på praktiskt taget alla grupper (i det här landet) som åberopar sig på Trotskijs idévarv, även om de skilt sig åt under inbördeskriget med avseende på EUSA/TNC-pakten: SP, AM, RS och AP (Umeå). Själv anser jag att de (återigen) spräcker banden till Fjärde Internationalens riktpunkter. Vad som är värre är att de grundligt vilseleder opinionen, här och nu. Det enda hederliga och frigörande vore att de gjorde en självkritik, inte som en avbön utan genom att grundligt ompröva och förklara sitt misstag.

  4. klassperspektiv 12 november, 2011 den 3:53 e m #

    Bo, vi håller med i stort sett, men måste också erkänna de ljuspunkter som finns.

    Javisst, att Socialistiska Partiet gjort platt fall i denna fråga har vi redan konstaterat.

    Arbetarmakt befinner sig precis lika mycket i andevärlden när de ägnar sig åt fria fantasier på sin hemsida: ”lämnar en öppning, en möjlighet för revolutionens vidare utveckling, där folkmassorna för första gången får frihet att organisera sig”
    http://www.arbetarmakt.com/2011/09/uppgifterna-for-den-libyska-revolutionen/
    (Jösses, varför inte också fabulera om änglar och troll i arbetarklassens tjänst när man ändå hämningslöst släpper loss fantasin och önsketänkandet utan att bry sig om att kolla med verkligheten?)

    Men faktum är att det absolut bästa som skrivits i svensk press om Libyen är den utförliga artikel som finns i senaste numret av Rättvisepartiet Socialisternas teoretiska tidskrift ”Marxismen idag”. Där tas det upp om hur reaktionära miliserna är, (”rebellerna uppträder som en sannskyldig ockupationsarmé i Tripoli” skriver man bl.a.) och att det som nu behövs är en folkresning mot NTC. Vi rekommenderar alla intresserade av ämnet att läsa denna långa och utförliga artikel:

    http://www.socialisterna.org/

    • Bo Almunger 12 november, 2011 den 4:31 e m #

      Jag har inte uppfattat det, och tackar för upplysningen. Jag har bara läst Offensiv, och från deras internationella centrum (CWI) funnit samma mönster. Men är detta fel, ska det givetvis rättas.

  5. Kerstin 12 november, 2011 den 5:01 e m #

    Klassperspektiv:
    Avser förstås internationella media. Svenska sådana tiger ju om rebellernas fruktansvärd våldsdåd fortfarande. Så svenska medier tycks inte hänga med i vad engelskspråkiga media skriver om Libyen idag. Man kan fundera över om det beror på att det anses för tidigt eller för farligt att skriva om det här redan nu.

    När allt kommer omkring är ju de flesta svenskar fortfarande inte förtjusta i att Sverige förvandlats till en krigarnation, ja de inser det inte ens, även om det är i liten skala. Kanske anses för starkt att plötsligt ändra informationen och skriva det rakt motsatta mot vad man skrivit hittills, så här snart efter den krigspropaganda vi matats med under 8 månader och då vi fått bilden av rebellerna som frihetsälskande och demokratiskt sinnade hjältar.

    Eller så är det bara så enkelt som att journalister i andra länder plötsligt börjar se det indoktrineringen och propagandan gjorde omöjligt för dem att se tidigare (vi tenderar ju att se det vi förväntar oss att få se) och svenska medier har inga reportrar i Libyen just nu så de har ingen där att se. Inte lätt att veta vilket som är fallet.

    Om alltihop, den svenska krigspropagandan tidigare och tigandet om rebellernas illdåd, då och nu, bara handlar om svenska journalisters okunnighet och oförmåga att skaffa sig information, då är det mycket, mycket illa.

    • Jan Wiklund 12 november, 2011 den 10:06 e m #

      Sverige är ett mycket litet land där alla makthavare känner varandra personligen och kan förväntas delta på samma middagar. Fraktionering är därför ovanligt, till skillnad från större länder som Frankrike, Tyskland, England och USA där det stundom finns konflikter mellan olika makthavarfraktioner, och sanningar kan slippa ut.

  6. Palma 12 november, 2011 den 6:50 e m #

    Jag har läst artikeln i förra numret av Offensiv! Tycker oxå att den är bra och klargörande!
    Men den artikel ni oxå tidigare nämnt i ”Marxismen idag” finns den på nätet?//Palma

    • klassperspektiv 12 november, 2011 den 11:15 e m #

      Jan Wiklund, det är möjligt att det ligger en del i det du säger. Konstigt bara att stora delar av vänstern i detta fall visar sig så oförmögen att självständigt ta reda på fakta om Libyen. Hur kan man egentligen begära att nyhetsredaktionerna på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet ska orka tillgodogöra sig fakta som till och med Socialistiska Partiet & Arbetarmakt är blinda för?

  7. klassperspektiv 12 november, 2011 den 11:17 e m #

    Palma, tror inte att Libyen-artikeln i senaste numret av ”Marxismen idag” ligger utlagd på nätet. Beställ den hos RS:

    http://www.socialisterna.org/

    Beställ gärna flera nummer och sprid den artikeln.

  8. klassperspektiv 13 november, 2011 den 3:48 e m #

    Tack, Marty!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: