Mer än 300 avrättade i massgrav i Libyen – imperialisterna tvår sina händer, vad säger ”rebellernas” vänner i Sverige?

28 Okt

(Inlägget uppdaterades 28 oktober kl 22:40)

Reportrarna Kareem Fahim och Adam Nossiter från New York Times kan på plats rapportera om hur platsen för en av massakrerna i Sirte – trädgården utanför Mahari Hotel, där omkring åttio massakrerade människor påträffats – omsorgsfullt skrubbas ren från alla spår av massakern.

Det kan betraktas som symboliskt för hur media, politikerna i väst och de som stött NTC och de mordiska ”rebell”-miliserna hela tiden ansträngt sig för att skrubba ”rebellerna” så ”vita” som möjligt.

Ingen vet hur många försvarslösa människor som blev mördade när de reaktionära och rasistiska ”rebell”-miliserna tog över ett Sirte som bombats till underkastelse av NATO.

Enligt de senaste uppgifterna har man hittills i Sirte funnit mer än 300 döda kroppar av Khadaffi-anhängare, ”skjutna i huvudet och med händerna bakbundna”.

Tidigare hörde vi om liken efter 53 avrättade NTC-motståndare som påträffades utanför Mahari Hotel. Senare hittades fler kroppar på den platsen, så antalet steg till drygt åttio. Och nu är det alltså mer än 300 som läggs i en enda massgrav.

Men nu kommer vi kanske aldrig att få veta exakt hur många människor som slaktades när mördarna löpte amok i den sönderbombade staden, nu när alla spåren sopas undan. Vi kommer sannolikt aldrig att få veta hur många människor som dessa mordiska ”rebell”-miliser har likviderat – ibland på de mest barbariska vis – på olika platser runtom i Libyen sedan upproret började i februari.

More Daniel Williams från nyhetsbyrån Salon kallar dem ”mördarbrigaderna”. Han skriver:

”Medlemmar av dessa miliser har gjort sig skyldiga till tortyr, har förföljt motståndare vitt och brett, har fängslat dem och skjutit dem i fångenskap, enligt vad Human Rights Watch funnit.”

More Daniel Williams fortsätter:

”Misrata-brigaderna är inte ensamma om att utkräva hämnd. Längst bort i väster har anti-Khadaffi-miliser plundrat och bränt bostäder och skolor som tillhör stammar som stödde den störtade diktatorn. Anti-Khadaffi-miliser från Zuwara har plundrat egendomar…”

Nyhetsbyrån Salon skriver vidare:

”Vittnen och offer som vi intervjuat har gett trovärdiga skildringar av hur Misrata-milisen skjutit och sårat obeväpnade människor i Tawergha, och hur de torterat sina fångar, i vissa fall torterat dem till döds.”

Som exempel på ”rebell”-milisernas ohyggliga metoder rapporterar Human Rights Watch hur en överlevande från massakern på de ”svarta” invånarna i Tawergha först sköts i sidan och i benet och därefter slängdes i vägkanten med orden:

”Ni är hundar, hoppas att ni dör!”

Enligt principen att ropa ”ta fast tjuven” börjar nu olika NATO-representanter två sina händer i fråga om de massakrer som de låtit sitt flyg bomba vägen fri för.

Storbritanniens försvarsminister Nick Harvey säger att massakern vid Mahari Hotel kan vara ”ett krigsbrott” och poängterar att den brittiska regeringen kräver att NTC-regimen genomför en ”ordentlig utredning”.

Obama-administrationen i USA låter meddela att den för sin del vill beskriva de summariska avrättningarna som ”ytterst störande”, samt uppmanar NTC-regimen att ”upprätthålla de mänskliga rättigheterna” och att ”respektera kvinnors rättigheter”.

EU uppmanar också NTC-regimen och ”rebell”-miliserna att ”respektera de mänskliga rättigheterna”.

Både bland de besegrade och bland många aktiva Khadaffi-motståndare växer hatet mot de så kallade ”rebellerna”.

En Sirte-invånare säger till Al Jazeera (se filmklippet ovan) :

”Rebellerna behandlar oss som om vi alla var från Khadaffis familj. Alla hus har blivit plundrade, bilarna stulna. Ingen hjälper oss. Rebellkrigarna är rasister. De säger att om man är från Sirte förtjänar man inte att leva.”

En annan, en ung man som från början anslöt sig till ”rebellerna”, säger förtvivlat:

”Jag trodde inte att detta kunde hända, att [rebellerna] skulle gå in i husen för att stjäla och bränna ner dem. Varför gjorde de så här med den här skolan?”

”Jag är rasande på rebellerna”, säger en ung man till nyhetsbyrån AP:s reporter på plats.

En annan säger:

”Folk kommer att vilja hämnas detta!”

En tredje kallar de ansvariga ”rebellerna” för ”råttor”.

Då måste vi komma ihåg att Sirte bara är en av många städer som hemsökts av dessa mördar- och plundrarband. Exempelvis Tawergha har om möjligt råkat ut för ett ännu värre öde – den har blivit helt och hållet tömd på sin ”svarta” befolkning. Från många andra ställen rapporteras det om rasistiska lynchningar, godtyckliga bortföranden och tortyr utförda av de bestialiska ”rebell”-miliserna.

Eftersom mördarna nu tvättar bort alla spår efter sina dåd – och det inte är någon som hindrar dem att göra så – kan vi nog räkna med att den fulla vidden av alla massakrer, bortföranden, ”försvinnanden”, tortyr och plundringar aldrig kommer att avslöjas.

Många av de mördade kommer att rapporteras som ”dödade i kriget” eller så kommer det att skyllas på Khadaffi-sidan. (”Rebell”-företrädare skyller redan massakern på kända Khadaffi-sympatisörer i Sirte på Khadaffi-sidan, och påstår t.o.m. att förstörelsen i staden gjordes av Khadaffi-styrkor ”för att svärta ned bilden av rebellerna”!)

I debatten inom vänstern kommer det att bli intressant att se om de som spridit illusioner om dessa mordiska plundrarband kommer att ta ansvar för en bild de själva gett spridning åt, eller om de kommer att skamset smyga undan i tystnad (vad var då deras ord om solidaritet med det libyska folket värda?). När nu t.o.m. imperialisledarna brännmärker mördarna, vore det onekligen litet magstarkt om vänstermänniskor i Sverige fortfarande skulle omfamna de reaktionära mördarbanden. Det förtjänar att upprepas att det hittills – under alla dessa månader av mord, våldtäkter, ”försvinnanden”, rasistiska lynchningar och tortyr utförda av ”rebeller” – inte har rapporterats om ett enda fall där någon ”rebell”-grupp försökt ingripa mot denna ”trend av dödande, plundring och andra övergrepp som beväpnade antikadaffistyrkor genomfört” (för att citera Human Rights Watch). Det är förstås väldigt avslöjande för samtliga dessa ”rebell”-miliser.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Annonser

6 svar to “Mer än 300 avrättade i massgrav i Libyen – imperialisterna tvår sina händer, vad säger ”rebellernas” vänner i Sverige?”

  1. Bo Almunger 28 oktober, 2011 den 8:29 e m #

    Med denna utläggning, från KP-bloggens redaktion, tappar jag för en stund min annars viljestarka ”analytiska kyla” (som det sagts från flera håll = cynism): Jag tycker det är JÄVLA bra att Klassperspektiv ger sig på världens och landets makthavare i detta klassdrama. Ingen annan, i det här landet, har VÅGAT flytta problemställningar och ställningstaganden som KP gjort. Det KÄNNS skönt att inte vara ensam i grova mått i denna motströmsakt// hälsar, Bosse Almunger

    • Palma 29 oktober, 2011 den 12:09 f m #

      Men hur många är dom egentligen som ställer upp på detta krig?
      Inte många men högljudda är dom, jag har ingen jobbarkompis som har uttryckt någon förståelse för att Sverige skulle vara med i detta krig.
      Frågan ” vad säger ”rebellernas” vänner i Sverige?” kommer nog att besvaras ungefär som Bildt besvarar sitt stöd för Irak-invasionen ”rätt tänkt men det blev fel” verkligheten är ofta problemet för dessa salongs-revolutionärer och liberaler.//Palma

  2. Emce 30 oktober, 2011 den 11:02 f m #

    Stort tack för alla värdefulla fakta och reportage som ni lyfter fram! Jag är en av initiativtagarna till ett Anti-Imperialistiskt Block, kring ett upprop med titeln: ”Stöd den oberoende kampen i Nordafrika och Mellanöstern! Nej till alla inblandning från Sverige och andra länder!”, som också vänder sig mot de ledarskap som liksom TNC är uppknutna till NATO.

    Jag tror det vore otroligt värdefullt att försöka sammanställa en helhetsbild av händelserna i Libyen. Vi har diskuterat att göra det i form av en ”vitbok” utifrån följande frågeställningar: a) Basfakta om Libyen i korthet: Geografi, råvarutillgångar, befolkningssammansättning (inklusive stammar), historia under Khadaffi…; b) De första protesterna i mars: vilka låg bakom?; vilken bredd hade de?; c) Övergångsrådet och upprorsarmén: ledarskapens sammansättning, politisk inriktning osv.; d) imperialismens intressen och inblandning; e) Den svenska inblandningen; politiska allianser, kostnader och innebörd för svensk utrikespolitik och militära inriktning.; f) Förloppet från mars till oktober; vem besegrade Khaddaffi?; NATO-kampanjens roll (mot bakgrund av syftet att ”skydda civila”).

    Mycket av grovjobbet är redan gjort av er, men jag tror fortfarande att det vore en poäng med att strukturera och sammanställa materialet i en vitbok och att presentera det på offentliga möten på några orter.

    Apropå nyheter som inte sprids via media i väst, så kan jag informera om att den algeriska fackliga landsorganisationen (UGTA) och det algeriska Arbetarpartiet (PT, som är det största oppositionspartiet och åberopar 100 000 medlemmar) kallar till en internationell nödkonferens i Alger, 3-5 december, ”mot ockupationskrig, mot inblandningen i ländernas inre angelägenheter, till försvar av nationernas integritet och suveränitet”.

    /Emce

    • klassperspektiv 30 oktober, 2011 den 8:33 e m #

      Mycket intressant, Emce. Skicka gärna information om denna vitbok när den är färdigställd! Glöm inte att delge informationen till de riksdagsledamöter som röstade för den svenska insatsen i Libyen.

      Palma: Bland borgarna tycks (med undantag för SD:s riksdagsledamöter) stödet för den svenska Libyen-insatsen vara kompakt, och det är även en hel del sossar och vänsterpartister som stöder sina respektive riksdagsgruppers stöd till NATO. Bland vanliga arbetare är stödet för kriget mot Libyen betydligt mindre utbrett. Vi har stött på några ”frihetliga socialister” som stödjer de imperialistiska angreppen mot både Irak och Libyen, men inom den marxistiska vänstern verkar det bara vara inom Socialistiska Partiet som det finns stöd för de reaktionära ”rebell”-miliserna (även om dessa SP:are förnekar att ”rebell”-miliserna är reaktionära).

      • Emce 30 oktober, 2011 den 9:37 e m #

        Ja, det ska bli ett nöje att delge riksdagsledamöterna från (s) och (v) vitboken, liksom de som åberopar sig på den revolutionära marxismen, men har stött NATO:s bombningar.

        Det ”Anti-Imperialistiska Block” vi har tagit initiativ till är öppet för alla med sympatier hos arbetarrörelsen, oavsett partitillhörighet, och är tänkt som ett första steg för att bygga en genuint bred rörelse. Händelserna i Libyen lär inte vara de sista där det finns anledning att dra upp rågången…

        Jag delar tillsvidare gärna med mig att såväl vårt svenska upprop, som det internationella uppropet (som jag översatt). Ska jag lägga upp det här (1 respektive 2 A4) eller har ni någon mejl-adress?

  3. klassperspektiv 31 oktober, 2011 den 8:55 f m #

    Emce, skicka gärna uppropen. Vi skickar ett mail till dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: