Ny massaker i Sirte: 267 döda, de flesta ”Khadaffi-anhängare”

26 Okt

Liken efter 267 människor har påträffats i massgravar i det ”rebell”-ockuperade Sirte, rapporterar internationella medier.

Enligt rapporten blev merparten av dem helt enkelt avrättade. De flesta har identifierats som sympatisörer till Khadaffi.

En och annan borde nu ha anledning att ompröva sin syn på ”rebellerna” i Libyen och perspektiven för Libyen under NTC-styre. Visserligen har NTC-styret nu sagt att man ska ”utreda dödsfallen och straffa de skyldiga”, men så vitt vi kan se har ingenting sådant genomförts i fråga om det stora antalet rasistiska mord, etniska rensningar, illegala arresteringar, våldtäkter och plundringar som följt i reaktionära ”rebell”-milisers kölvatten. Möjligen kommer många av de som knutit förhoppningar till självstyrande ”rebell”-miliser nu att istället sätta sitt hopp till de konservativa och reaktionära NTC-ministrarnas statsapparat. Dessvärre finns det inget som tyder på att någon av dessa – vare sig de reaktionära och rasistiska ”rebell”-miliserna eller den reaktionära NTC-staten – kommer att ha något positivt att erbjuda arbetarmassorna i Libyen.

Det är förstås också en särskilt allvarlig situation för NATO och den svenska regeringen och riksdagen, eftersom det var NATO:s stöd som gjorde det möjligt för de skyldiga att tränga in i Sirte och genomföra denna massaker.

Det är antagligen inte den sista massakern vi kommer att höra om i de områden som dylika mördarband kunnat tränga in i tack vare NATO:s understöd. I förrgår kom en rapport om 53 mördade i en massaker förmodligen utförd av ”Khadaffi-motståndare”, igår handlade det om över 80 mördade, samt rapporter om omfattande plundringar, och i dag kommer alltså rapporten om 267 döda.

När liknande undersökningar kommer att göras i och kring andra städer och byar som fallit i de reaktionära och rasistiska ”rebell”-milisernas händer, kan vi vänta oss ett mångfaldigande av liknande rapporter.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Annonser

5 svar to “Ny massaker i Sirte: 267 döda, de flesta ”Khadaffi-anhängare””

  1. Kerstin 26 oktober, 2011 den 7:35 e m #

    Sen har man ju anledning att fråga sig varför media skriver om de här massakrerna – först nu. De som varit intresserade har ju känt till hur rebellerna har betett sig under nästan hela krigstiden, från dag 2 eller 3?

    Börjar det inte likna ett: Nu måste någon ingripa på marken för att se till att få ordning i Libyen – och vilka skulle det vara som skulle göra det i så fall?

    Jag tror alltså, men kan givetvis ha fel, att det nu handlar om att förbereda Västvärlden på att Nato måste ingripa, eller USA, eller fransk trupper ev. för att skapa verklig fred och rättssäkerhet i Libyen för det här ser ju inte lovande ut.

    • Bo Almunger 27 oktober, 2011 den 10:43 f m #

      Kerstin, hej!

      Din grundtanke, som jag fattar den, att Libyen inte ska bli ett nytt Afghanistan (från 1980, inte bara 2001) eller ett algeriskt 90-tal (den sk FIS-perioden), det kan jag bara hålla med om. Men HUR? De imperialistiska (EUSA) moderländernas trupper – ännu mer nu än under värnpliktsvillkoren – är så alienerade från dessa människomassor och uppfattar dem i det närmaste som FÖREMÅL, utifrån stats- och bolagsintressena som de är tränade att tjäna.

      Vi känner ett jättelikt exempel på hur det gick när en massakeraktivitet skulle ”omhändertas” för lag och ordning: fransmännens misslyckande i Vietnam och USA som en mäktig ersättare. Av det blev napalm och rena helvetet. Vi måste inse att Libyens öde sitter närmast direkt samman med det all-arabiska upproret och dess (möjliga) framgångar. Däri ligger hoppet – inte från någon annan källa, tror jag// Bosse Almunger

  2. Erik Svensson 28 oktober, 2011 den 2:30 e m #

    Det är intressant att bloggen ”Kildén & Åsman” inte förnekar massakrer och övergrepp från NTC-sidans sida, men hela tiden försöker ”sätta dem i perspektiv”, relativisera dem och visar ”förståelse” för det oundvikliga hämndbegär som uppstår gentemot en diktator i spåren av en fallen diktatur. I mina ögon är detta ursäktande och denna förståelse väldigt obehaglig, och sänder tankarna till hur delar av den svenska vänstern, framförallt maoisterna och Jan Myrdal, ursäktade Pol Pots och de Röda Khmerernas övergrepp i det s. k. ”Demokratiska Kampuchea” och viftade bort kritiken genom att hänvisa till att det varit värre tidigare, under den USA-stödda Lon Nol-diktaturen.

    Det är ironiskt att (post)trotskisterna Kildén & Åsman”, som hela tiden pekar finger åt maoister och stalinister för deras ursäktande av förtryck och ständigt kritiserar den ”auktoritära” vänsterns ursäktande av diktatur, här påminner oerhört mycket om just de maoister och bokstavstroende principfasta ”antiimperialister” som de kritiserat, i sin överslätande attityd till det ”revolutionära” våldet från den NTC-regim de så gärna hyllar.

    Det är talande hur vissa vänsterdebattörer ständigt väljer att blunda för den ”goda” sidans övergrepp, samtidigt som de påtalar den ”onda” sidans genomuselhet. Den här svart-vita synen på verkligheten är vänsterns förbannelse, och visar hur ideologisk blindhet inte bara finns bland maoister och stalinister utan även bland de som så gärna poserar som ”antiauktoritär” och ”demokratisk” vänster, som bloggen ”Kildén & Åsman” och vissa s. k. ”frihetliga debattörer:

    http://knegarkampanjen.wordpress.com/gote-i-knat-pa-pol-pot/

  3. klassperspektiv 31 oktober, 2011 den 9:00 f m #

    Erik, det du påpekar är en viktig brist hos vänstern, och borde vara föremål för debatt. Tyvärr hänger denna brist ofta intimt samman med både opportunism och en överkänslighet mot kritik som tar sig starkt auktoritära uttryck. Därför blir det inte mycket till debatt när dessa tendenser ifrågasätts. Egentligen borde det marxistiska parti där sådant kanske förekommer mest – Socialistiska partiet – ta itu med det ordentligt och kalla till en offentlig debatt där frågan lyfts och vädras ordentligt. Men de kanske är oroliga att förlora medlemmar? Det vore i så fall ett kortsiktigt tänkande, eftersom just sådana tendenser säkert gör det svårt för dem att få och behålla nya medlemmar.

  4. Palma 31 oktober, 2011 den 11:50 e m #

    SP ett Marxistiskt parti? Nja jag skulle nog hellre vilja kalla det för en Marxistisk diskussionsklubb, däremot så trycker jag ni slår huvet på spiken med att man verkar orolig för att förlora medlemmar, dessutom tycker jag man verkar vara rädd för att stöta sej med vissa välvilligt inställda fackbyråkrater o riksdagsmän, kort sagt man är lite orolig att mista ställningen som den mest ”resonabla politiska vänsterrörelsen” vänster om V!
    //Palma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: