Efter NATO:s krig mot Libyen: ”Vi kommer att få se mer av sådana interventioner i framtiden”

21 Okt

”Libyen är det slags begränsad intervention som vi kommer att få se mer av i framtiden.”

Den bedömningen gör Jan Techau, chefen för den Washington-baserade tankesmedjan Carnegie.

NATO:s bomb- och spaningsflyg avgjorde inbördeskriget i Libyen till NTC:s fördel. Imperialismen utnyttjade ett FN-mandat för att ”skydda civila” till att ingripa som stridande part i kriget – oavsett att man understödde en sida som ägnar sig åt den värsta rasistiska terror mot afrikaner som vi sett på decennier. Insatsen inkluderade understöd åt attacker mot civila områden, vilket FN-resolutionen klart vände sig emot.

De som jublar över NTC:s seger glömmer att det var imperialismens seger. Till slut var det NATO:s flyg som till och med avgjorde ödet för den tidigare libyske diktatorn. Ett Mirage-stridsplan från det imperialistiska Frankrike – som var det land som fällde de första bomberna över Libyen i mars i år – attackerade och stoppade den fordonskonvoj i vilken Khadaffi försökte fly från Sirte.

NATO-amiralen James Stavridis kommenterade:

”En bra dag för NATO och en bra dag för Libyens folk.” (“A good day for NATO. A great day for the people of Libya.”)

Som om det som är bra för NATO också är bra för ”folk” litet varstans…

Det är en enorm propagandaseger för NATO och imperialismen. Och vad mer är – det har lärt imperialisterna hur de kan göra nya, blodiga interventioner på ett helt nytt sätt.

Ledande NATO-företrädare gnuggar nu händerna och säger att NATO-operationen i Libyen är ”rik på lärdomar”.

Nick Witney, tidigare chef för EU-organet Europeiska försvarsbyrån (EDA) och nu analytiker på tankesmedjan European Council on Foreign Relations (ECFR) beskriver entusiastiskt den militära interventionen i Libyen:

”Det är en ny modell, mycket mer realistisk!”

NATO:s krig mot Libyen ger också stora politiska poäng åt de arbetarfientliga högerregeringarna i Storbritannien och Frankrike – eller som Nick Witney uttrycker det:

”Det är en stor framgång, en triumf för det politiska modet hos Cameron och Sarkozy.”

En annan aspekt är att insatsen av det svenska Flygvapnet mot Libyen ytterligare har integrerat den svenska krigsmakten med NATO.

Vi kan nog vara ganska övertygade om att vi kan förvänta oss det som Jan Techau förutser:

”Vi kommer att få se mer av sådana interventioner i framtiden.”

För vänstern återstår ett gediget arbete att återupprätta dedn anti-imperialistiska medvetenheten. Det politiskt naiva och farligt splittrande stödet till NATO:s krig mot Libyen måste bli föremål för debatt. Det faktum att vissa inom vänstern hamnat i ett så extremt tunnelseende att man stirrat sig blinda på händelser i Libyen – som man ofta inte ens lyckats analysera ordentligt – och tappat helhetsperspektivet, måste analyseras. De organisationer där sådant förekommit måste fråga sig hur det är ställt med politisk skolning, debatt och analys.


Världens främste imperialistledare Obama talar – hur kan det komma sig att delar av ”vänstern” låter precis som han när de talar om Libyen?

Framför allt måste vänstern förbereda sig på att möta och ta ställning till fler interventioner i stil med Libyen.

Kommer imperialisterna att lyckas utså samma förvirring t.ex. om NATO bombar till stöd för ett nytt uppror mot regimen i Iran, eller om Israel bombar till stöd för ett uppror mot Hamas i Gaza? (Vem kan påstå att regimen i Iran eller Hamas är ”bättre” än Khadaffis diktatur?)

Den marxistiska vänstern har med stolthet värnat om begreppet ”vetenskaplig socialism”. Vi har, till skillnad från liberaler och konservativa, alltid gynnats av vetenskaplighet, ståndpunkter som grundar sig i väl belagda fakta. Där känslosamhet och önsketänkande ersätter och t.o.m. sätter sig över den vetenskapliga analys som bygger på väl belagda fakta – vilket vi sett alltför mycket av i ”vänstermänniskors” stöd för NATO:s bombningar och den reaktionära NTC-milisen i Libyen – försvagas marxismen.

Nu är det hög tid att utrusta vänstern och arbetarklassen med en vetenskaplig analysmodell. Det kommer att behövas, eftersom vi kommer att få se ”mer av sådana interventioner i framtiden”.


50 000 döda, ett land ”bombat tillbaka till stenåldern” – allt för oljans skull. Vi kommer att få se mer av sådant i framtiden…

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

6 svar to “Efter NATO:s krig mot Libyen: ”Vi kommer att få se mer av sådana interventioner i framtiden””

  1. Kerstin 22 oktober, 2011 den 3:37 f m #

    Helt rätt att den nya militära situationen i världen som framträtt sedan Sovjet föll samman och som börjat bli allt klarare de senaste 10 åren är det nog dags att på allvar fundera över hur man ska ställa sig till Sveriges plats i världen framöver. Våra styrande tiger ju om saken och har mer eller mindre i hemlighet anpassa svenska militären till att bli ett litet tjänstehjon till USA. Frågan är om vi kan göra något alls åt den saken?

    Det är oerhört skrämmande att läsa och höra amerikanska politiker tala om hur de och övriga Nato-länder kan lära från Libyeninsatsen, att man här har en bra modell för att ta ner oönskade regimer. Men, säger man, de europeiska staterna i Nato är för dåligt utrustade och behöver öka sina militärutgifter.

    http://www.nytimes.com/2011/10/22/world/africa/nato-war-in-libya-shows-united-states-was-vital-to-toppling-qaddafi.html?_r=1
    The United States military has spent just $1.1 billion in Libya and, in the words of Vice President Joseph R. Biden Jr., “didn’t lose a single life.” He added that “this is more of the prescription for how to deal with the world as we go forward than it has been in the past.”
    ”Hur vi ska handskas med världen!

    Nato har alltså förvandlats från en tämligen ”stillsam” försvarsorganisation gentemot g:a Sovjet – utifall att, till att bli USA:s mycket aktiva nyimperialistiska krigsmaskin med många kommande ”insatser” i olika länder på sitt program. Det är fruktansvärt – och farligt även för oss i Europa eftersom både Kina och Ryssland tillhör de länder som USA planerar att ta makten över (deras naturtillgångar) så småningom.

    Och vidare: Eftersom en del av vänstern fördömt Chavez för att han stött Ghadafi, och vi vet att det hela tiden pågår försök från CIA och de rika eliterna i Venezuela att skapa ett tillräckligt stort uppror – igen (som i main streammedia förstås kommer att framställas som det venezuelanska folkets revolution), för att få en chans att avsätta (och som man gör numer, döda Chavez) undrar man: Ska de inom vänstern som fördömt Chavez i det läget sälla sig till de rika eliterna i Venezuela och hurra över dessas, CIA:s och USA:s störtande av Chavez med argumentet att eftersom Chavez inte är en riktig kommunist/revolutionär (?), så är det rätt av folket att ta stöd från fienden för att göra revolution?

  2. klassperspektiv 22 oktober, 2011 den 11:26 f m #

    Tack, Kerstin! Ditt bidrag är mycket uppskattat! (Se dagens inlägg på Klassperspektiv.)

    Vi håller med om att hotet mot Venezuela har ökat genom imperialismens erfarenheter i Libyen. Även om ingenting kan vara helt säkert i dagar som dessa, tror vi dock inte att de inom vänstern som fördömt Chavez i Venezuela p.g.a. att han stött Khadaffi skulle gå så långt att de satte sig i knät på imperialismen vid ett USA-angrepp mot Venezuela. Då skulle nog även dessa personer inse vad som politiskt står på spel.

    Däremot kan vi nog sluta oss till att propagandan i samband med NATO:s krig mot Libyen har försvagat beslutsamheten hos de delar av socialdemokratin och vänsterpartiet som annars på ett mer tveklöst sätt skulle ha gått emot ett sådant krig, om det nu kommer. Helt klart har propagandan kring Libyenkriget skapat helt otroliga illusioner beträffande imperialismen och imperialismens avsikter.

    Dessvärre kommer vi nog att ganska snart få se vilka opinionsmässiga effekter Libyenkriget har fått på nästa liknande operation.

    • Benny Åsman 22 oktober, 2011 den 12:40 e m #

      Insinuationen att vi som stött de libyska revolutionärerna, i stället för att kalla dem ”reaktionär NATO-milis”, eventuellt skulle stödja ett amerikanskt anfall mot Venezuela är så idiotiskt oförskämt att det inte kan bemöts med annat än en suck.

      • klassperspektiv 22 oktober, 2011 den 2:08 e m #

        Nej, Benny, vi på Klassperspektiv tror inte att ni skulle gå så långt som att stödja imperialismen vid ett USA-angrepp mot Venezuela – inte ens om det (återigen) utbröt ett reellt uppror mot Chávez. Vi är tvärtom helt säkra på att ni i det fallet skulle stå på samma sida som alla oss andra inom vänstern.

        Det här med ”reaktionär NATO-milis” är väl en annan fråga.

        Det är ju ett faktum att ”rebell”-miliserna är och var allierade med NATO.

        Det är reaktionärt när sådana ”rebell”-miliser ägnar sig åt etnisk rensning av ”svarta” (Tawergha).

        Det är reaktionärt när beväpnade män från dessa ”rebell”-miliser sätts in mot protesterande oljearbetare, för bort åtminstone en av dem och kommer med anklagelsen att det förekommer försök att ”organisera en mobb”. Det tror jag du håller med om.

        Jag tror också att du håller med om att borgarmedierna kommer att göra allt för att förtiga, förneka och bagatellisera dessa arbetarfientliga ingrepp (precis som de gör överallt, förutom där de som svarar för de arbetarfientliga attackerna råkar ha hamnat på kollisionskurs med imperialismen). Visa oss gärna exempel på att någon enda ”rebell”-milisman ingripit till försvar för dessa utsatta oljearbetare, någon enda som erbjuder dem sitt skydd eller ens uttrycker sina sympatier för dessa arbetarprotester.

        Och ett tips för debattnivån – undvik gärna att bygga din argumentering på känslomässiga uttryck, såsom ”ni har helt tappat fotfästet”, ”Vi har inget mer att tala om”, ”idiotiskt oförskämt” och ”bemötas med annat än en suck”. Håll dig hellre till väl underbyggda sakligheter, förslagsvis med tydliga hänvisningar till relevanta källor.

        Eftersom du hela tiden återvänder till Klassperspektiv, vill vi gärna passa på att upprepa att du skulle tydliggöra din ståndpunkt om du äntligen svarade på den fråga som du undvikit så länge och så ofta:

        Erkänner du rätten till självförsvar (inklusive väpnat sådant) för de ”svarta” människor i Libyen som hotas av rasistiska övergrepp från dessa reaktionära, rasistiska NTC-milismän?

  3. Kerstin 22 oktober, 2011 den 2:53 e m #

    Benny Åsman:
    Det jag skrev var inte ett påstående om hur ni skulle ställa er när det blir Venezuelas tur, för det blir Venezuelas tur igen, det kan vi vara ganska säkrat på. Det var en retorisk fråga för att illustrera inkonsekvensen i er argumentation vad gäller Natobombningarna i Libyen. De handlar inte heller om att skydda arbetare eller skapa goda förutsättningar för bildande av fria fackföreingar. Inte heller NTC har detta som uttalat eller ens outtalat mål.

  4. Palma 22 oktober, 2011 den 9:52 e m #

    Som ni säkert vet så tycker jag att K&Å hamnat riktigt fel när man bejakar NATO! Men jag tror inte det är meningsfullt att kräva BÅ svar på frågan ”Erkänner du rätten till självförsvar (inklusive väpnat sådant) för de ”svarta” människor i Libyen som hotas av rasistiska övergrepp från dessa reaktionära, rasistiska NTC-milismän? ” Eftersom han ser det som en fråga typ: Har du slutat misshandla din fru? Men det vore intressant att läsa K&Å syn på att ”rebeller” attackerat strejkande arbetare ///Palma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: