Missförhållanden i Libyen som svenska medier inte rapporterar om

20 Sep

Två reportrar från nyhetsbyrån AP, Ryan Lucas and Hadeel al-Shalchi, ger en intressant lägesbeskrvning från krigets Libyen.

Från fronten utanför Sirte rapporterar de: ”Striderna vid Khadaffis hemstad Sirte, 400 km sydost om Tripoli, nådde ett lågvattenmärke på måndagseftermiddagen.” Detta trots att 900 pansarfordon satts in för att få den trotsiga staden på knä.

En av de NTC-soldater som Ryan Lucas and Hadeel al-Shalchi intervjuat ger ett indirekt erkännande att det är Sirtes egna invånare som försvarar sin stad mot NTC-armén: ”Vi kan inte hålla oss kvar i staden nattetid eftersom Khadaffi har stängt av elektriciteten och de känner sin egen stad.”

Från Bani Walid rapporterar de båda AP-journalisterna om ”växande frustration bland rebellerna sedan deras offensiv hejdats i flera veckor”. De berättar att NTC-arméns huvudstyrkor efter fredagens hårda nederlag har dragits tillbaka från Bani Walid, och skriver:

”Kvar finns grupper av vilda (ragtag), odisciplinerade krigare vid frontlinjen. Dessa inkluderar krigare så unga som 18 år som ägnar flera timmar åt att röka hasch, skjuta på platsflaskor, bråka med varandra och ibland bara skjuter de vilt på gatorna av ren uttråkning. När de bestämmer sig för att rycka fram mot staden, stormar de i ett halvdussin pickup-lastbilar, bara för att slå till reträtt en kort stund senare.”
(”The official, trained military of the National Transitional Council, Libya’s interim government, pulled away from Bani Walid to regroup and reinforce for a new assault after they were heavily beaten in the city Friday. That has left bands of ragtag, undisciplined fighters on the front line. These include fighters as young as 18 who spend hours smoking hash, shooting at plastic bottles, arguing with one another and sometimes just firing wildly into the streets out of apparent boredom.When they decide to enter the town, they charge in half a dozen pickup trucks, only to retreat a short while later.”)

Samtidigt kommer det fler och fler rapporter om förföljelse och terror mot oliktänkande eller helt enkelt mot människor med ”fel” hudfärg i de NTC-kontrollerade delarna av Libyen. Amnesty International riktar skarp kritik mot EU-länderna för att de inte bryr sig om de tusentals människor som tvingats fly från Libyen därför att de riskerar förföljelse om de återvänder hem.

Obamas uppmaning till de libyer som motsätter sig NTC:s herravälde att ”lägga ned vapnen och förena sig med det nya Libyen” låter, milt uttryckt, verklighetsfrånvänt. Men så är det inte heller avsett att spegla någon verklighet, utan är en del av imperialismens psykologiska krigföring.

Totalt verklighetsfrånvänt låter det däremot från en av de vänsterbloggar som mest högljutt uttalat sitt stöd för de väpnade rebellerna i Libyen. Där tycker ser man sig se ”stora möjligheter” till allt möjligt gott i NTC:s Libyen:

* Demokratiska val
* En demokratisk konstitution
* Demokratiska och fackliga rättigheter
* Att en större del av landets oljeinkomster kan omsättas i en större social välfärd
* Ett samhälle där människor åter kan tala öppet med varandra

Det hade ju varit passande om de också underbyggt sitt resonemang med belägg från verkligheten. Annars låter det bara som ett idealiserat önskedrömmande. Kontrasten kunde inte vara större till de rapporter som i allt större omfattning nu kommer ut från NTC-kontrollerat område i Libyen.

Nyhetskanalen RT har funnit gott om belägg för att rädsla att uttala NTC-kritiska åsikter, rädsla för repressalier, härskar i Libyen.

Människorna i exempelvis den libyska staden Tawergha har definitivt en annan syn på saken än vissa skrivbordsdrömmare i det trygga Europa.

David Enders från McClatchy Newspapers rapporterar från Tawergha, vars invånare (huvudsakligen ”svarta”) har deporterats till stora läger av NTC-rebeller.

Enders beskriver scener som påminner om dem i palestinska byar efter den sionistiska invasionen 1948:

”Övergivna lakan och madrasser ligger utspridda här och var, övergiven tvätt hänger fortfarande på tvättlinor…”

En invånare från Tawergha som lyckats undkomma berättar om hur NTC-soldaterna gripit män, slagit dem med gevärskolvar och skjutit i luften, och hur kvinnor, åldringar och barn forslats bort på lastbilar. Enligt McClatchy Newspapers säger NTC:s militäre befälhavare i Tawergha att han fått order om att inte tillåta invånarna att återvända till sina hem.

De flesta bostadshus i staden var förstörda eller skadade, uppenbarligen efter hårda strider, några verkade vara plundrade. Huvudvägen in till staden har blockerats av en uppskyfflad jordvall, och vägskyltar som visar vägen till staden har förstörts. Den enda ortsnamnsskylten som verkar finnas kvar har fått namnet ”Tawergha” övermålat och ersatt med ”Nya Misrata”. På en husvägg syns väggklotter som kallar stadens invånare ”abeed” – ett rasistiskt uttryck för ”svarta”.

Uppenbarligen var inte Al Jazeeras reporter medveten om vad han egentligen bevittnade när han rapporterade från erövringen av Tawergha. Observera metoden att stänga in människor i stålcontainers – samma metod som vissa NATO-allierade i Afghanistan använder mot sina fångar, vilket kritiserats starkt av företrädare för organisationer för mänskliga rättigheter.

Sam Dagher från Wall Street Journal har också besökt Tawergha och beskriver samma sak. Han vittnar om rasistiskt väggklotter som kallar stadens ”svarta” invånare ”slavar”.

”Varje hus, affär, skola och offentlig byggnad i Tawergha har blivit plundrad sedan Misrata-rebellerna jagade ut pro-Khadaffi-soldaterna”, skriver Wall Street Journals utsände: ”Rebellerna slaktade också en del av den boskap som invånarna lämnade efter sig, och djurkropparna ligger fortfarande kvar och ruttnar på bakgårdarna till övergivna hem.”

Sam Dagher berättar vidare:

”Medan lågor uppslukade flera lojalisthem sa en rebellkrigare: ’Vi sätter eld på [husen] så att ingen ska kunna bo här igen.’”

David Enders från McClatchy Newspapers rapporterar också från ett av de läger på NTC-område där hundratals ”svarta” kvinnor befinner sig:

”När solen går ned […] stålsätter sig kvinnorna för det värsta. Rebellerna som omringar lägret öppnar plötsligt eld. Sedan rusar de in i lägret medan de skriker ’gabbour, gabbour’ – arabiska för hora – och släpar iväg unga kvinnor, berättar invånare.
’Du skulle vara här på kvällen när de kommer och skjuter med sina vapen och tar människor,’ sa en kvinna från Nigeria medan hon berättade om de nattliga räderna mot lägret. ’De använder inte kondom, de använder vad de kan hitta’, sa hon och pekade på en bortslängd plastpåse i en sophög.
Medan hon talade, nickade andra kvinnor i närheten instämmande.
Det är omöjligt att veta hur många kvinnor som blivit våldtagna här, där hundratals afrikaner har slagit sig ned runt båtarna i en liten hamn. Ingen för någon statistik i lägret, och utländska hjälparbetare säger att de har blivit förbjudna att diskutera anklagelserna.”

David Enders skriver vidare att företrädare för mänskliga rättighetsorganisationer har avslöjat de svåra förhållandena för ”svarta” arbetare i NTC-områden, och t.o.m. USA:s ambassadör Gene Cretz beskriver detta som ”ett växande problem”.

Tyvärr bidrar naiviteten hos vissa vänsterdebattörer till att spä på den förvirring som medvetet skapas genom imperialismens psykologiska krigföring. Tyvärr förhåller det sig så att bara därför att Khadaffis regim var en blodsbesudlad diktatur, behöver det inte betyda att det nya ledarskap som med hjälp av NATO-bomber tagit makten ger anledning till hopp om demokrati och frihet.

Vi kan bara konstatera att allteftersom dagarna går, spricker den rosafärgade NTC-fasaden alltmer. Det vi ser är förmodligen ännu bara toppen på ett isberg. Men det lär inte dröja länge förrän vitböcker och oemotsägliga faktasamlingar kommer att visa den verkliga omfattningen av det förtryck som utövas i de NTC-kontrollerade områdena. Det kommer framtiden att utvisa. På Klassperpektiv finner vi dessvärre ingenting konkret som ger anledning till några skimrande förhoppningar beträffande de NTC-kontrollerade områdena av Libyen.

Tråkigt nog finner vi fortfarande knappast några rapporter om dessa grava missförhållanden i de stora svenska medierna.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: