Vad vi inte får veta om Libyen i de stora medierna

NTC-armén har tvingats till reträtt efter att ha tillfogats ett nytt svidande nederlag i slaget om Sirte. Det senaste misslyckade försöket att erövra Sirte kostade angriparna, enligt NTC:s egna uppgifter, 157 personförluster.

”Krypskyttar hejdade NTC:s anfall mot Khadaffis hemstad”, skrev Jay Deshmukh och Rory Mulholland från nyhetsbyrån AFP.
Detta trots att NTC-armén satte in 106-millimeters pansarvärnskanoner, raketramper i beskjutning av den segt försvarade staden.

Joseph Logan och Rania El Gamal från nyhetsbyrån Reuters rapporterar att NTC-soldater ”flydde från slagfältet under beskjutning”.

Innan dess hade stadens försvarare låst fast NTC-armén vid en stor rondell i stadens utkanter, och där hade ett hårt slag rasat i fem dagar innan alltså NTC-armén till slut tvingades ut ur staden igen. En av de slagna NTC-soldaterna citeras i Reutersrapporten:

”Det är svårt, svårt! Du vet, med krypskyttarna. Man kan inte se dem. Igår hade vi ingen ammunition. Den var slut. Jag svär till Gud att om Khadaffis folk vetat det hade de kommit och tagit Sirte [sic] ifrån oss!”

NTC:s representanter kallar regelbundet Sirtes försvarare för ”krypskyttar”, och detta upprepas av de stora medierna. Men enligt brittiska Morning Star rör det sig om stadens invånare som ”sköt med kulsprutor och kastade handgranater från bostadshus”. Med andra ord klassisk gatustrid i en stad som försvaras av befolkningen själv.

Detta bekräftas av flyende Sirte-bor som nyhetsbyrån Reuters’ reportrar talat med. En av dem sade:

”Människor inne i staden vill försvara sina hem” och tillade att en del av stadens invånare också tagit till vapen därför att de fruktade att NTC skulle mörda dem.

Ett av NTC-arméns höga befäl tillstår att det sega försvaret nu tvingat NTC-armén att övergå från att storma staden till att belägra den, eller ”pressa” den för att ”hindra Khadaffi-tjänstemän från att fly”, som han uttryckte det. ”Vår prioritet idag är att hålla våra ställningar medan vi bombarderar dem”, sade han.

Nyhetsbyrån Reuters’ reportrar mötte flera flyende civila som förbannade NATO:s flygbombningar och NTC-arméns beskjutning som dödar civila inne i staden. En äldre man lade hela skulden för de civila dödsoffren i Sirte på NATO:

”Det är inte Khadaffis folk och det är inte heller ni”, sade han och viftade i riktning mot några NTC-soldater: ”Det är de franska flygplanen som bombar oss dag och natt. De sprängde bort taket på vårt hus. Är det så vi kommer att dö?”

Enligt nyhetsstationen RT, som åberopar NATO:s egna uppgifter, utförde NATO-flygplan inte mindre än 427 bombanfall mot Sirte mellan den 25 augusti och 29 september.

Klassperspektiv har tidigare återgett flera rapporter om den katastrofala humanitära situation som skapas inne i de belägrade städerna Sirte och Bani Walid genom NATO:s och NTC:s attacker. Enligt frivilligorganisationen Läkare utan gränser är Sirtes sjukhus helt överfulla av människor som sårats som ett resultat av beskjutningen och bombanfallen.

Människor som flyr från Sirte berättar att de på grund av belägringen inte haft något att äta på flera dagar. Nu kommer också de första rapporterna om människor som dött av svält inne i det belägrade Sirte.

Men striderna – alltså NTC:s stormning och NATO:s bombningar – hindrar hjälpsändningar från att nå in i staden, enligt vad en högt uppsatt FN-tjänsteman som krävde att få vara anonym berättade för Reuters.

Det liknar mer och mer Leningrad under den nazistiska belägringen under andra världskriget.

Från de NTC-kontrollerade områdena kommer allt fler rapporter om ett rent terrorvälde med godtyckliga utomrättsliga fängslanden och tortyr. Human Rights Watch kräver i ett upprop i dag att NTC-regimen sätter stopp för detta. Human Rights Watch har under ett stort antal besök i NTC:s fånganstalter mellan den 31 augusti och 29 september funnit otvetydiga belägg för att politiska fångar misshandlas, i vissa fall dagligen, och utsätts för elchocker. Detta gäller, enligt organisationen för mänskliga rättigheter, såväl manliga som kvinnliga fångar.

Human Rights Watch har också funnit att tusentals människor – inklusive kvinnor och barn – utsätts för godtyckliga fängslanden, utan att någon enda av dem ställts inför rätta.

Som vanligt nämns inget av detta i mainstream-medierna. Dagens Nyheter begränsar sig till att återge den kanske falska uppgiften att Khadaffis talseman Moussa Ibrahim tagits tillfånga.

Inte heller nämner mainstream-media något om de folkliga protesterna i Tripoli mot ”rebellerna” som krigar för NTC.

Helt klart växer missnöjet med ”rebellerna” under ledning av NTC och andra. Enligt den Khadaffi-trogna nyhetssajten Mathaba har det ägt rum stora protestdemonstrationer där Tripolis invånare gått ut på gatorna för att köra ut ”rebellerna” ur sin stad.

Nu är Mathaba en sida i en konflikt, så man måste behandla denna källa med skepsis (liksom man måste behandla alla partsinlagor i denna konflikt). Men att det råder starka stämningar bland Tripolis invånare mot ”rebellerna” som ockuperar Tripoli, bekräftas av utländska journalister på plats.

En artikel av Associated Press (AP) den 29 september bar rubriken:

”Tripolis invånare vill köra ut de tungt beväpnade revolutionära kämparna från huvudstaden.”

AP rapporterar om hur ”rebellerna” uppträder som en sannskyldig ockupationsarmé i Tripoli:

”De belamrar gatorna i innerstaden, sticker ut i den täta trafiken, de unga männen i revolutionärt mode – buskiga skägg, röda baskrar och tillhörande kläder. De låter sina AK-47-automatvapen sticka ut genom bilfönstren och fyrar då och då av några skott upp i luften.”

Mohammed Shabbu, en Tripoli-bo som anslutit sig till en nybildad organisation för att få ut ”rebellerna” ur Tripoli, berättar för AP att ”rebellerna” sätter skräck i Tripolis barn. Han säger om ”rebellerna”:

”De skjuter helt kaotiskt, slåss om var de ska sätta upp sina baser, gör räder mot hem utan tillstånd och ibland helt utan anledning.”

Den nybildade organisationen Tripolis Stödgrupp (the Tripoli Support Group) rapporteras förbereda protester för att köra ut ”rebellerna” ur Tripoli.

Detta visar att situationen i Libyen inte är riktigt så enkel som många vill få den till. Det bekräftar bilden av att det libyska folkupproret kapats och kvävts av högergrupper som med stöd av NATO förvandlade det hela till ett blodigt krig där allt annat än progressiva revolutionära väpnade grupper tagit över och påtvingar befolkningen sin vilja.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Annonser

Sirte fortsätter att hålla stånd mot NATO och NTC – men hur länge till?

Medan det kommer rapporter om att NTC-armén tillfogats ett nytt bakslag vid Bani Walid – idag genom förlusten av en av sina befälhavare – ökar pressen på det belägrade Sirte.

Men det faktum att flera veckors NATO-bombanfall och upprepade anstormningar av den överlägsna NTC-armén ännu inte lyckats knäcka försvaret av den belägrade staden, visar att invånarna helt motsätter sig NATO och dess allierade NTC.

Alastair Leithead från BBC News sällar sig till raden av utländska journalister på plats som bekräftar denna bild. Han säger:

”Försvaret av staden har helt klart både beslutsamhet och resurser.”

Men ingen kan vänta sig att den hårt ansatta staden ska kunna stå emot övermakten i all evighet, i synnerhet inte som staden nu enligt olika rapporter saknar vatten, elektricitet och möjligheter till vård av alla som sårats av de oupphörliga bombningarna. När detta skrivs, kommer rapporter om att Sirtes försvarere förlorat kontrollen över hamnen och att NTC-armén är nära att inta flygplatsen i stadens södra utkanter.

Det ser nu ut som om blodiga gatutstrider från hus till hus väntar, när NTC-arméns soldater väller in i den tättbefolkade staden.

BBC:s Leithead rapporterar att NTC-armén har stora svårigheter att rycka fram inne i staden ”på grund av de gatustrider de blir indragna i”.

Enligt det senaste från Al Jazeera klarar NTC-armén fortfarande inte av att hålla de delar av själva stadsbebyggelsen som de intagit, utan att de även idag har drivits tillbaka därifrån av försvararna.

Men NATO ger inte försvararna någon respit. Enligt CBS News bekräftar Storbritanniens försvarsminister att NATO:s stridsflyg är ”mycket aktivt” över Sirte.

Ändå är inte NTC-armén tillfreds med NATO:s insats utan kräver ännu mer bombanfall.

Sky News’ reporter Alex Rossi berättar i nyhetsinslaget nedan att NATO fäller ”ett enormt antal bomber” för att ”mjuka upp” försvaret av Sirte inför NTC-arméns anstormning.

”Det är mycket farligt överallt inne i staden, det är eldgivning överallt”, berättar en av de människor som flyr ut ur Sirte i Sky News-inslaget.

Inifrån Sirte kommer dessa bilder på några av stadens försvarare.

Klassperspektiv tar givetvis inte parti för Khadaffi, en diktator som inte tvekat att alliera sig med imperialismen och EU:s anti-humana flyktingpolitik. Libyens frihet måste gå via störtandet av Khadaffi från varje maktposition. Tragiskt nog driver NATO:s bomber och NTC:s krigföring ett stort antal libyer i armarna på Khadaffi, som får den oförtjänta bilden av någon som står upp mot NATO:s våldtäkt på Libyen. Däremot ställer sig Klassperspektiv bakom rätten till självförsvar för exempelvis Sirtes invånare. Vågen av rasism, repressalier och etnisk rensning som följer i NTC-arméns spår är tillräcklig för att vi ska anse att alla människor har rätt till självförsvar mot detta.

Under tiden verkar det som om några av de inom vänstern som försvarade NATO:s bombningar har tagit bladet från munnen för att avslöja vad de tycker om attackerna mot de belägrade städerna. Även om de inte säger det rent ut, verkar det som om de ställer sig bakom de NATO-understödda militära attackerna mot de belägrade städerna. Eller hur ska man annars tolka följande uttalande:

”Revolutionen rusar fram som en vårflod i det Libyen där diktaturens sista milisgrupper i Sirte och Bani Walid snart går till militärhistorien.”

Att NATO krigar för Libyens olja – som Klassperspektiv redovisade igår – verkar ha gått denna grupp förbi; inte heller kommenterar de de etniska rensningarna eller den förvärrade humanitära situationen i de belägrade städerna, som Klassperspektiv återgett vid flera olika tillfällen.

Som väl är, representerar dessa bara en liten och politiskt isolerad minoritet inom vänstern. Huvuddelen av anhängarna av NATO:s bombkrig finns fortfarande till höger på den politiska skalan – som moderatledaren Fredrik Reinfeldt.

Klassperspektiv ser som sin uppgift att bryta den ensidiga, imperialist-vänliga bild som mainstream-media ger av förhållandena i världen, bl.a. i Libyen. Inget annat land i världen står lika skarpt i fokus för imperialismens ambitioner och propaganda som just Libyen i dessa dagar. Det är av den anledningen Klassperspektiv lägger så stor vikt vid att rapportera om de sidor av kriget i Libyen som mainstream-media av högerpolitiska hänsyn väljer att inte rapportera om. Vi är inte ute efter ett internt gräl inom vänstern, men eftersom en liten klick inom vänstern låtit sig lockas att tro att NATO:s bombningar är något som gynnar en progressiv utveckling, ser vi det som en viktig uppgift att med fakta från verkligheten i Libyen visa hur farlig och felaktig en sådan slutsats är. Vi välkomnar en öppen och ärlig debatt, med ömsesidig respekt för meningsmotståndarna, med de inom vänstern som för tillfället stödjer NATO:s krigföring mot Libyen.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

NATO:s krig för oljan i Libyen visas i dokumentär

Det lidande Libyens civilbefolkning får utstå på grund av NATO:s fortsatta och upptrappade bombkrig är vid det här laget välbekant för regelbundna besökare på Klassperspektiv.

Men den fråga som mainstream-massmedia aldrig ställt sig – och förmodligen heller ingen av de som stött och stöder NATO:s bombningar av Libyen – är exakt varför NATO och NTC-armén lägger ned så otroligt mycket krut och blod på att erövra de städer och områden som inte står under NTC:s kontroll, t.ex. Sirte, Bani Walid, Sabha, Jufra, med flera.

Varför all denna blodspillan, när merparten av människorna i dessa områden – enligt vad såväl NTC-representanter som utländska journalister tillstår – faktiskt är emot att bli styrda av NTC!

Naturligtvis handlar det om ”ekonomin, dumbom”, för att citera en berömd amerikansk president. (Eller, för den delen, NTC-representanter i det filmade reportaget nedan.)

Även om en del av Libyens oljeproduktion kommit igång, befinner sig huvuddelen av oljefälten ännu utanför NTC:s – och därmed imperialistmakternas – kontroll. Oljefälten ligger i huvudsak ute i ökenområden, vildmark. Jämför de båda nedanstående kartorna.

Oljefält och oljepipelines i Libyen.

Områden under NTC:s respektive NTC:s motståndares kontroll i Libyen, samt omstridda områden, 20 september 2011.

För att säkerställa tillträdet till oljefälten och kontrollen över oljeledningarna i deras fulla sträckning, måste – som det heter på militärspråk – ”strategiska punkter”, viktiga städer, säkras. Det är just kontrollen över dessa städer som blodsutgjutelsen nu gäller.

Frågan är bara hur NATO:s bombningar för kontroll över oljan – och det civila lidande som det orsakar – stämmer överens med FN-resolution 1973. Det är en annan fråga som mainstrem-media borde ställa, men aldrig ställer.

The Real News Network har ett intressant reportage om NATO:s krig för Libyens olja där detta känsliga ämne tas upp. Som synes bekräftar NTC-representanter den bild som Klassperspektiv tecknar ovan.

Bland annat intressant som tas upp i reportaget är att Libyens interimspremiärminister, enligt nyhetsbyrån Reuters, föreslagit att en tidigare VD vid det italienska oljebolaget Eni utses till Libyens nya oljeminister.

Vidare intygar NTC-representanter i inslaget att NTC-arméns framgångar är helt beroende av NATO:s flygunderstöd.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Libyska flyktingar anklagar NATO för folkmord – situationen i det bombade Sirte är ”värre än hemsk” enligt invånare

Dagens Nyheter och Sveriges Radio Ekot har vaknat upp och beskriver idag massflykten ut ur det belägrade och bombarderade Sirte.

I en annan DN-artikel talas det om gatustrider. Ekot talar om ”eländiga förhållanden, sjukhus med mycket knappa resurser och avloppssystem som brutit samman”.

Men den fulla omfattningen av det mänskliga lidandet i staden får DN:s läsare eller Ekots lyssnare fortfarande inte veta något om, trots att allt fler rapporter nu kommer ut.

”Civila som strömmar ut från den belägrade staden Sirte anklagar NATO för folkmord.”

– Det skriver brittiska tidningen Times’ reporter Tom Coghlan från fronten vid Sirte idag.

Coghlan berättar om långa köer av civila fordon som lämnar staden efter en natt fylld av NATO-bombattacker och artilleribombardemang av staden. Han skriver vidare:

”Civilpersoner, många som såg rädda eller ilskna ut, beskrev situationen inne i Sirte som ’katastrofal’. Deras berättelser kommer, om de bekräftas, att försätta NATO i en svår situation, eftersom denna organisation opererar under ett FN-mandat för att beskydda civila liv.”

En av de människor som flytt ut ur den bombade staden citeras i Times:

”Det har varit värre än hemskt.”

Han berättade om NATO:s flygbombningar:

”De har bombat alla slags byggnader: skolor, lasarett.”

Den citerade Sirte-bon sade att han inte med säkerhet kunde skilja NTC-arméns artilleribombardemang från NATO:s bomber, men att det förmodligen var NATO-bomber som förstört en del av hans hem på söndagen.

En annan flyende Sirte-invånare, som berättade att han förlorat sex familjemedlemmar i bombardemanget, sade till Tom Coghlan:

”NATO:s bomber dödar civila. Var är FN? Var är den muslimska världen? Vem kan sätta stopp för detta folkmord mot människorna i Sirte?”

Flyende invånare berättade också för Times att det saknas elektricitet och att tillförseln av vatten upphört i den belägrade staden. Vårdpersonal på en klinik i staden Harawa, 35 km öster om Sirte, intygade att vattenbristen lett till epidemier inne i Sirte.

Några av de flyende invånare som Times pratade med sade att Khadaffi-lojalister tvingade invånare att stanna kvar i staden. Med tanke på att dessa människor sade så i närvaro av beväpnade NTC-soldater, som det är viktigt att visa sin sympati med, får man kanske ta det med en nypa salt. Andra sade dock att invånarna i Sirte var rädda för NTC-soldaterna som påstods föra bort kvinnor från bilar som försökte lämna Sirte. Times-reportern såg inga belägg för detta, men däremot såg han hur NTC-soldater stoppade och genomsökte bilar med flyktingar, och hur några av männen i de flyende familjerna fördes bort av NTC-soldater.

Kevin Spak från Newser beskriver dock hur hela ”familjer som flytt [från Sirte] omedelbart blev gripna av rebeller från Misrata som hade listor på Khadaffi-lojalister”.

Sam Dagher från Wall Street Journal blev vittne till scener där NTC-soldater till flyende familjers högljudda förtvivlan förde bort några av männen i familjerna.

En av NTC-soldaterna kommenterade händelsen:

”Vi kommer att straffa även de som bara stödde Moammar [Khadaffi] med ord!”

En av de flyende från Sirte berättade för Dagher om det intryck NTC-armén (som han kallade ”östborna”) gjorde:

”Östborna utrotar allt i sin väg…” (”The easterners are exterminating everything in front of them.”)

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Första internationella journalisterna inne i en av Libyens belägrade städer bekräftar den humanitära katastrofen – men svenska medier håller tyst

Till slut har en av de stora nyhetsbyråerna, Associated Press, skickat in ett reportageteam i den belägrade staden Sirte. Det som rapporteras av AP:s utsända inifrån Sirte bekräftar den bild av en humanitär katastrof som stadens invånare under den nu mer än månadslånga belägringen förgäves har slagit larm om.

AP beskriver ”en svår brist på mat, bränsle, dricksvatten och läkemedel”.

Från stadens centrala Ibn Sina-lasarett rapporteras om en akut brist på läkemedel och ingen syrgas alls i operationssalarna. En kvinnlig läkare som reportageteamet träffar berättar förtvivlat att de flesta patienter som kommer till lasarettet inte kan hitta någon som kan ge dem vård eftersom de flesta av de anställda avhålls från att ta sig till arbetet på grund av bristen på bränsle och rädsla för bombardemanget.

”De flesta av dödsfallen och skadorna på människor på sista tiden orsakas av bombardemanget mot staden”, berättar läkaren.

AP:s reportageteam kan inifrån staden bekräfta att NTC-arméns ”stridsvagnsgranater, Grad-raketer och granatkastare beskjuter staden dagligen utan att någon [på NTC-sidan] har mer än en vag uppfattning om vad de skjuter mot.” Litet ironiskt tillägger AP-reportarna: ”Under tiden opererar NATO i Libyen under ett mandat att beskydda civilbefolkningen.”

En av stadens invånare berättar för AP-teamet hur rädda människorna är för sina barns säkerhet. ”Jag har ingen aning om vad det är de beskjuter oss med”, sade han, ”men det är verkligen tunga vapen.” Han berättar också att bristen på drivmedel hindrar många människor från att fly, ”andra vill inte lämna staden”.

En annan av stadens invånare berättar för AP:s reportrar att ”de flesta av stadens försvarare är väpnade firvilliga som har personliga skäl att strida”. Han fortsätter:

”Många människor har blivit dödade som martyrer, och deras släktingar är arga. Det har inte med Khadaffi att göra längre… Det är bara enkelt motstånd, av människor som förlorat sina släktingar eller som helt enkelt försvarar sina egna hem.”

NTD Television visar hur NTC-armén bombarderar staden Sirte med ”enorma kanoner” – 130-mm haubitsar med mycket stor eldkraft.

http://english.ntdtv.com/p55.swf

Muftah Mohammed, en av de många civila som flytt ut ur Sirte, berättar för nyhetsbyrån SAPA om fruktansvärda förhållanden inne i staden:

”Det finns knappt någon mat, knappt något dricksvatten, ingen bensin och ingen elektricitet… Barnen är särskilt hårt drabbade. Det finns ingen mjölk åt dem. Vi har alla levt på bara makaroner i flera dagar.”

Nyhetsbyrån AFP rapporterar att även vid Bani Walid har NTC-armén övergått till att bara bombardera staden med tungt artilleri.

Det anmärkningsvärda är att de flesta mainstream-medier efter mer än en månad fortfarande inte beskriver den humanitära katastrof som orsakas av NATO:s bomber och NTC-arméns beskjutning av civila områden i Libyen.

Hjälp till att sprida informationen som vi lägger ut här på Klassperspektiv. Den tragiska sanningen måste komma ut!

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Libyen får inte bli Europas Vietnam!

I Klassperspektivs förra inlägg berättade vi om staden Tawerga, som blivit fullkomligt tömd på sin befolkning av hämndlystna NTC-krigare.

Nu har även Al Jazeera, som gjort sig känt för sitt stöd åt NTC-sidan, gjort ett skrämmande reportage från denna stad.

Telesur visar också bilder från den behandling NTC-armén hade i berdeskap för Tawerga, en stad som huvudsakligen beboddes av ”svarta” libyer.

Det öde som många av dem kan ha mött, får vi en uppfattning om från nedanstående filkmklipp som visar att de rasistiska övergreppen fortsätter på NTC-kontrollerat område.

Från de olika slagfälten i det krigshärjade Libyen kommer tecken på att NATO i allt större utsträckning tar över krigföringen från den slagna och demoraliserade NTC-armén.

Efter att ha deklarerat att Sirte kommer att falla ”snart” – ”inom två-tre dagar” den 18 september och ”inom 48 timmar” för 48 timmar sedan – har nu NTC-ledningen tvingats erkänna sitt svidande nederlag i slaget om Sirte. Idag har Sirtes försvarare drivit tillbaka angriparna fyra kilometer, långt ut i öknen.

Al Jazeeras märkbart tagna journalist Zeina Khodr rapporterar öknen utanför Sirte sedan hon bevittnat hur NTC-armén drivits på flykten av Sirtes försvarare. Intressant nog meddelar hon att det nu bara är NTC-krigare från Misrata som anfaller Sirte – NTC-folk från andra delar av Libyen tar av oklara anledningar inte del i attackerna mot Sirte. Hon intygar också vilket massivt motstånd mot NTC-armén som finns bland Sirtes invånare.

Nyhetsbyrån Reuters’ reportrar Alexander Dziadosz och Sherine El Madany berättar att NATO:s bombflyg nu tar över vid Sirte. De rapporterar att vrålet av jetmotorer hörs i luften ovanför, och då och då höga smällar när bomberna slår ned i de södra delarna av staden. ”NATO har fällt mängder av bomber idag”, sade en NTC-soldat som också berättade att de flesta bombanfallen riktas mot området söder om stadens centrum.

Av någon anledning blundar mainstream-media från det stora antalet filmsekvenser och bilder från Sirte som visar civilbefolkningens lidande genom NATO:s bombningar.

Wall Street Journal rapporterar att det ser likadant ut vid Bani Walid: Medan de demoraliserade NTC-soldaterna har gett upp försöken att erövra denna stad, och i viss mån t.o.m. drar sig bort därifrån helt och hållet, tar NATO över med upptrappade bombanfall.

Under tiden kommer fler rapporter om hur en väpnad motståndsrörelse mot NTC-styret börjar avancera. Strider har rapporterats inifrån Tripoli, vi såg igår hur ett stort ammunitionsförråd i staden sprängdes i luften, och idag kommer rapporter om att NTC-styrkor blivit angripna i staden Ghadames, sydväst om Tripoli.

Enligt obekräftade uppgifter har invånarna i staden Tarhunah nära Tripoli drivit ut NTC-armén ur staden. Filkmklippet nedan uppges visa invånare i staden som jublar över befrielsen från NTC-styret.

Det är oroande att vi samtidigt ser en upptrappad NATO-insats i Libyen.

Det är ännu för tidigt att uttala sig med säkerhet, men opinionen i Europa och USA måste redan nu vara beredd att bevaka så att Libyen inte förvandlas till NATO:s och Europas Vietnam.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Missförhållanden i Libyen som svenska medier inte rapporterar om

Två reportrar från nyhetsbyrån AP, Ryan Lucas and Hadeel al-Shalchi, ger en intressant lägesbeskrvning från krigets Libyen.

Från fronten utanför Sirte rapporterar de: ”Striderna vid Khadaffis hemstad Sirte, 400 km sydost om Tripoli, nådde ett lågvattenmärke på måndagseftermiddagen.” Detta trots att 900 pansarfordon satts in för att få den trotsiga staden på knä.

En av de NTC-soldater som Ryan Lucas and Hadeel al-Shalchi intervjuat ger ett indirekt erkännande att det är Sirtes egna invånare som försvarar sin stad mot NTC-armén: ”Vi kan inte hålla oss kvar i staden nattetid eftersom Khadaffi har stängt av elektriciteten och de känner sin egen stad.”

Från Bani Walid rapporterar de båda AP-journalisterna om ”växande frustration bland rebellerna sedan deras offensiv hejdats i flera veckor”. De berättar att NTC-arméns huvudstyrkor efter fredagens hårda nederlag har dragits tillbaka från Bani Walid, och skriver:

”Kvar finns grupper av vilda (ragtag), odisciplinerade krigare vid frontlinjen. Dessa inkluderar krigare så unga som 18 år som ägnar flera timmar åt att röka hasch, skjuta på platsflaskor, bråka med varandra och ibland bara skjuter de vilt på gatorna av ren uttråkning. När de bestämmer sig för att rycka fram mot staden, stormar de i ett halvdussin pickup-lastbilar, bara för att slå till reträtt en kort stund senare.”
(”The official, trained military of the National Transitional Council, Libya’s interim government, pulled away from Bani Walid to regroup and reinforce for a new assault after they were heavily beaten in the city Friday. That has left bands of ragtag, undisciplined fighters on the front line. These include fighters as young as 18 who spend hours smoking hash, shooting at plastic bottles, arguing with one another and sometimes just firing wildly into the streets out of apparent boredom.When they decide to enter the town, they charge in half a dozen pickup trucks, only to retreat a short while later.”)

Samtidigt kommer det fler och fler rapporter om förföljelse och terror mot oliktänkande eller helt enkelt mot människor med ”fel” hudfärg i de NTC-kontrollerade delarna av Libyen. Amnesty International riktar skarp kritik mot EU-länderna för att de inte bryr sig om de tusentals människor som tvingats fly från Libyen därför att de riskerar förföljelse om de återvänder hem.

Obamas uppmaning till de libyer som motsätter sig NTC:s herravälde att ”lägga ned vapnen och förena sig med det nya Libyen” låter, milt uttryckt, verklighetsfrånvänt. Men så är det inte heller avsett att spegla någon verklighet, utan är en del av imperialismens psykologiska krigföring.

Totalt verklighetsfrånvänt låter det däremot från en av de vänsterbloggar som mest högljutt uttalat sitt stöd för de väpnade rebellerna i Libyen. Där tycker ser man sig se ”stora möjligheter” till allt möjligt gott i NTC:s Libyen:

* Demokratiska val
* En demokratisk konstitution
* Demokratiska och fackliga rättigheter
* Att en större del av landets oljeinkomster kan omsättas i en större social välfärd
* Ett samhälle där människor åter kan tala öppet med varandra

Det hade ju varit passande om de också underbyggt sitt resonemang med belägg från verkligheten. Annars låter det bara som ett idealiserat önskedrömmande. Kontrasten kunde inte vara större till de rapporter som i allt större omfattning nu kommer ut från NTC-kontrollerat område i Libyen.

Nyhetskanalen RT har funnit gott om belägg för att rädsla att uttala NTC-kritiska åsikter, rädsla för repressalier, härskar i Libyen.

Människorna i exempelvis den libyska staden Tawergha har definitivt en annan syn på saken än vissa skrivbordsdrömmare i det trygga Europa.

David Enders från McClatchy Newspapers rapporterar från Tawergha, vars invånare (huvudsakligen ”svarta”) har deporterats till stora läger av NTC-rebeller.

Enders beskriver scener som påminner om dem i palestinska byar efter den sionistiska invasionen 1948:

”Övergivna lakan och madrasser ligger utspridda här och var, övergiven tvätt hänger fortfarande på tvättlinor…”

En invånare från Tawergha som lyckats undkomma berättar om hur NTC-soldaterna gripit män, slagit dem med gevärskolvar och skjutit i luften, och hur kvinnor, åldringar och barn forslats bort på lastbilar. Enligt McClatchy Newspapers säger NTC:s militäre befälhavare i Tawergha att han fått order om att inte tillåta invånarna att återvända till sina hem.

De flesta bostadshus i staden var förstörda eller skadade, uppenbarligen efter hårda strider, några verkade vara plundrade. Huvudvägen in till staden har blockerats av en uppskyfflad jordvall, och vägskyltar som visar vägen till staden har förstörts. Den enda ortsnamnsskylten som verkar finnas kvar har fått namnet ”Tawergha” övermålat och ersatt med ”Nya Misrata”. På en husvägg syns väggklotter som kallar stadens invånare ”abeed” – ett rasistiskt uttryck för ”svarta”.

Uppenbarligen var inte Al Jazeeras reporter medveten om vad han egentligen bevittnade när han rapporterade från erövringen av Tawergha. Observera metoden att stänga in människor i stålcontainers – samma metod som vissa NATO-allierade i Afghanistan använder mot sina fångar, vilket kritiserats starkt av företrädare för organisationer för mänskliga rättigheter.

Sam Dagher från Wall Street Journal har också besökt Tawergha och beskriver samma sak. Han vittnar om rasistiskt väggklotter som kallar stadens ”svarta” invånare ”slavar”.

”Varje hus, affär, skola och offentlig byggnad i Tawergha har blivit plundrad sedan Misrata-rebellerna jagade ut pro-Khadaffi-soldaterna”, skriver Wall Street Journals utsände: ”Rebellerna slaktade också en del av den boskap som invånarna lämnade efter sig, och djurkropparna ligger fortfarande kvar och ruttnar på bakgårdarna till övergivna hem.”

Sam Dagher berättar vidare:

”Medan lågor uppslukade flera lojalisthem sa en rebellkrigare: ’Vi sätter eld på [husen] så att ingen ska kunna bo här igen.’”

David Enders från McClatchy Newspapers rapporterar också från ett av de läger på NTC-område där hundratals ”svarta” kvinnor befinner sig:

”När solen går ned […] stålsätter sig kvinnorna för det värsta. Rebellerna som omringar lägret öppnar plötsligt eld. Sedan rusar de in i lägret medan de skriker ’gabbour, gabbour’ – arabiska för hora – och släpar iväg unga kvinnor, berättar invånare.
’Du skulle vara här på kvällen när de kommer och skjuter med sina vapen och tar människor,’ sa en kvinna från Nigeria medan hon berättade om de nattliga räderna mot lägret. ’De använder inte kondom, de använder vad de kan hitta’, sa hon och pekade på en bortslängd plastpåse i en sophög.
Medan hon talade, nickade andra kvinnor i närheten instämmande.
Det är omöjligt att veta hur många kvinnor som blivit våldtagna här, där hundratals afrikaner har slagit sig ned runt båtarna i en liten hamn. Ingen för någon statistik i lägret, och utländska hjälparbetare säger att de har blivit förbjudna att diskutera anklagelserna.”

David Enders skriver vidare att företrädare för mänskliga rättighetsorganisationer har avslöjat de svåra förhållandena för ”svarta” arbetare i NTC-områden, och t.o.m. USA:s ambassadör Gene Cretz beskriver detta som ”ett växande problem”.

Tyvärr bidrar naiviteten hos vissa vänsterdebattörer till att spä på den förvirring som medvetet skapas genom imperialismens psykologiska krigföring. Tyvärr förhåller det sig så att bara därför att Khadaffis regim var en blodsbesudlad diktatur, behöver det inte betyda att det nya ledarskap som med hjälp av NATO-bomber tagit makten ger anledning till hopp om demokrati och frihet.

Vi kan bara konstatera att allteftersom dagarna går, spricker den rosafärgade NTC-fasaden alltmer. Det vi ser är förmodligen ännu bara toppen på ett isberg. Men det lär inte dröja länge förrän vitböcker och oemotsägliga faktasamlingar kommer att visa den verkliga omfattningen av det förtryck som utövas i de NTC-kontrollerade områdena. Det kommer framtiden att utvisa. På Klassperpektiv finner vi dessvärre ingenting konkret som ger anledning till några skimrande förhoppningar beträffande de NTC-kontrollerade områdena av Libyen.

Tråkigt nog finner vi fortfarande knappast några rapporter om dessa grava missförhållanden i de stora svenska medierna.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Vredens dag i USA – Wall Street blir USA:s Tahrirtorg

Ännu en händelse som mainstream-media ”glömt”. Filmklippen från Wall Street idag talar för sig själva.

Besök rörelsens hemsida:

OccupyWallStreet – The American Revolution Begins Sept 17th

Se livestream direkt från ockupationen av Wall Street här.

Klassperspektiv lovar att återkomma med mer om den amerikanska revolutionen, förhoppningsvis med röster från ockupanterna.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Fler bilder av Libyen som de stora medierna inte visar

Klassperspektiv har tidigare berättat om städer under NTC-kontroll som nästan alla invånare flytt ifrån – kvar blir tomma spökstäder, med arroganta NTC-krigare härskande på gatorna medan de då och då fyrar av sina automatvapen helt godtyckligt, och bostäder och butiker som blivit plundrade. Vi har också skrivit om hur hundratusentals människor flytt till Libyens grannländer för att undkomma den terror som härskar i NTC-kontrollerat område.

Nu kommer det filmbilder från ett ryskt reportageteam som åkt runt i NTC-kontrollerat område i Libyen. Klippet ovan visar städer som hela befolkningen flytt ifrån och plundrade hem. Det är en helt annan bild än den vi får av de stora mainstream-medierna.

Efter flera veckors intensiva bombanfall mot Sirte, Bani Walid och andra städer och byar som fortfarande håller stånd mot NTC-armén, kan inte mainstream-media längre tiga om de upprepade rapporterna om civila bomboffer. Idag återger Dagens Nyheter rapporten från Khadaffis talesman Moussa Ibrahim om att bombanfallen mot Sirte krävt 354 döda, 89 saknade och nästan 700 skadade enbart under den senaste natten, och att hittills sammanlagt mer än tvåtusen invånare dödats av NATO-bomberna i den belägrade staden.

Men istället för att diskutera bilder som kan ge stöd åt rapporterna om ett stort antal civila dödsoffer, nöjer sig DN med att säga att det är ”svårt att få siffrorna bekräftade”, och citerar utan vare sig kommentar eller analys uttalandet av NATO-översten Roland Lavoie:

”Vi känner till anklagelserna. Det är inte första gången som sådana anklagelser görs…Oftast visar de sig vara ogrundade eller inte övertygande.”

I själva verket är det NATO:s dementier av att civila mål har träffats som ofta har visat sig vara ogrundade.

Samtliga mainstream-medier har vägrat att skicka in några reportrar i de belägrade städerna, trots att inbjudningar skickats ut. Så det är inte konstigt att DN säger sig ha ”svårt att få siffrorna bekräftade”. Men även om invånarna i de belägrade städerna är isolerade, har fått elnäten utslagna och t.o.m. radiostationer bombade, lyckas de få ut några korta filmsekvenser som ger stöd åt uppgifterna om omfattande bombningar av civila mål. Filmklippen nedan kunde ha diskuterats i DN:s artikel om det funnits en önskan att göra en självständig bedömning av uppgifterna om civila dödsoffer.

Men förmodligen är det bara en tidsfråga innan den fulla omfattningen når allmän kännedom av hur den libyska civilbefolkningen drabbas av NATO:s bombningar.

Något som inte längre kan döljas är NTC-arméns misslyckande med att erövra de trotsiga städerna. En NTC-soldat som citeras av nyhetsbyrån AFP erkänner att NTC-armén inte kontrollerar stora delar av Sirte, som ledningen påstår. Han säger:

”Situationen är mycket svår. Det saknas en central ledning, vi retirerar för att omgrupperas och anfaller igen på tre fronter.”

Även vid Bani Walid har NTC-armén återigen slagits tillbaka av befolkningens resoluta motstånd. Där har nederlaget resulterat i en utbredd demoralisering bland NTC-soldaterna.

Al Jazeera rapporterar att det är själva befolkningen i Bani Walid som bjuder ett så hårt motstånd mot NTC-arméns upprepade invasionsförsök.

Det blir alltmer uppenbart att NATO:s bombningar är en för att NTC-armén ska kunna klara sig. Detta bekräftas av Reed Lindsay från the Real News Network på plats utanför Bani Walid. Enbart under lördagen genomfördes elva bombanfall mot mål vid Sirte, elva mot Al-Jufra och tre mot Sabah.

Ett vanligt återkommande tema i mainstream-media är att de som kämpar mot NTC-armén inte har något att frukta om de ”bara” ger sig. Detta trots att det finns gott om rapporter som motsäger detta. Nyhetsbyrån AFP:s reporter vid Sirte blev igår vittne till en talande händelse:

En pickup anlände till en NTC-kontrollplats väster om Sirte. På pickupens flak satt tre fångar. Den ena, en äldre man, bar tydliga spår av att ha blivit misshandlad. Hans huvud var alldeles blodigt. Den yngsta av fångarna hann skrika ut till AFP-reportern att han bara var nitton år innan en grupp ilskna NTC-soldater omringade fordonet och försökte slå fångarna. Men några andra höll dem tillbaka och skrek att media var närvarande: ”Sahafa, sahafa (journalister, journalister)”, ropade de varnande. Man kan föreställa sig vad som hade hänt om media inte varit närvarande, och vad som händer överallt där mediarepresentanter inte finns som vittnen.

Det är inte förvånande att invånarna i Bani Walid firar att de slagit tillbaka invasionen – som på det nedanstående filmklippet från natten till i lördags. Det kanske inte heller är förvånande att mainstream-media inte nämner sådana rapporter som punkterar deras bild av ett Libyen som odelat välkomnar NTC-armén.

En av få alternativa medieröster är nyhetskanalen RT, som idag visar denna intressanta intervju med Sukant Chandan från British Civilians for Peace in Libya, som just återvänt hem från ett två veckor långt fact-finding-uppdrag i Libyen.

Mahdi Nazemroaya från det internationellt välrenommerade Centre for Research on Globalization i Kanada tecknar en liknande bild.

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida

Libyen just nu är ett av de viktigaste länderna för vänstern över hela världen

Libyen just nu är ett av de viktigaste länderna för vänstern över hela världen. Detta eftersom Libyen kan användas som ett farligt prejudikat – ett exempel – för en ny våg av imperialistiska attacker världen över. Med Libyen har imperialismen skaffat sig något som kan skyla över de negativa exemplen Irak, Afghanistan, Libanon (2006) och Gaza.

Nu kan de hänvisa till ”parallellen Libyen” för att attackera Gaza en gång till, för att angripa Syrien, för att invadera Iran, för att slå till mot Egypten om detta land skaffar sig en utrikespolitik i enlighet med folkets vilja, kanske t.o.m. för att invadera Venezuela, och för att slå till mot vilket land som helst som i framtiden börjar utmana imperialismens vilja.

Bushs invasion av Irak 2003 skapade en ny anti-imperialistisk medvetenhet. Miljontals människor världen över demonstrerade mot det planerade kriget, och den press vi då byggde upp lyckades hindra FN:s medlemsstater från att ge invasionen FN-godkännande, vilket verkade oerhört hämmande på imperialismens fortsatta invasionsplaner trots det snabba militära krossandet av Irak.

Men nu har en bild av ”den välvilliga imperialismen”, ”det goda bombandet” skapats och slagit rot i många människors sinnen.

Det är en bild som lanserats av högerregeringarna i Frankrike och Storbritannien i samarbete med det NATO-allierade NTC, och denna bild har tacksamt tagits emot och spridits av corporate media.

Det riktigt farliga är att vi fått en ”bombvänster” som i falsett skrikit ut att Sarkozys och Camerons bild av ”den välvilliga imperialismens” ”goda bombande” är sann – i stora medier som Aftonbladet såväl som i vissa av våra egna vänstertidningar och vänsterbloggar. I likhet med ”Sovjetunionens/Stalins vänner” på 1930-talet och ”FNL:s vänner” på 1970-talet har de aggressivt tecknat världen i svart och vitt, där varje ifrågasättande av deras ”älskade rebeller” brutalt stämplas som ”stöd åt diktatorn Khadaffi”. (Precis som när stalinisterna fördömde Trotskijs kritik av Stalin som ”stöd åt fascism” eller som när maoisterna med våld fördrev trotskister från Vietnamdemonstrationer.) Detta har urholkat inte bara den antiimperialistiska medvetenheten, utan också debattklimatet inom vänstern.

Vi vet inte hur vi ka tolka den monumentala tystnaden från den tidigare så högljudda ”bombvänstern” – de som så gott som dagligen skrek högt om att det behövdes mer NATO-bomber för att skydda civilbefolkningen – nu när civilbefolkningen i Libyen drabbas hårt av den sida som de så enögt och ihärdigt tagit parti för.

Vi vet inte hur vi ska tolka den ovilja att debattera frågan som den tidigare så debattsugna ”bombvänstern” uppvisade, nu när det visar sig att deras stöd till Sarkozys och Camerons bild av ”den välvilliga imperialismens” ”goda bombande” skapat ett farligt prejudikat för imperialismen.

Skäms de? Har deras argument tagit slut? Har deras engagemang för det libyska folket och den libyska arbetarklassen tagit slut? Det enda de säger, om de någonsin uttalar sig, går ut på att ursäkta sig med att de ”visst” såg ”brister” hos NTC-ledningen, att de ”visst inte” till 100 % köpte Sarkozys och Camerons bild – fast vi andra, vi som följde vad de skrev och sade, vet att det inte är sant. Vi förstår också varför ”bombvänsterns” debattlusta tagit slut, varför de gömmer sig bakom en arrogant avvisande hållning till varje form av socialistisk utvärdering av de olika hållningarna under den gångna fasen av Libyenkriget. Vi förstår varför ”bombvänstern” nu övergivit Libyen, trots att kriget är långt ifrån över, trots att deras sida, NTC-armén, just nu går in i några av sina största ansträngningar sedan kriget bröt ut.

Vi kan konstatera att Libyen just nu är ett av de viktigaste länderna för vänstern över hela världen, och att det är en viktig uppgift för vänstern att avslöja det monumentala misstag ”bombvänstern” begick när denna på helt känslomässiga grunder lät sig lockas av Sarkozys och Camerons locktoner.

Libyen har inte blivit ett dugg bättre genom imperialismens bombningar och de NATO-allierade väpnade gruppernas övertagande av vissa delar av landet. Tvärtom:

* Det mänskliga lidandet har om något ökat på grund av NATO:s bombningar och NTC:s ensidiga betoning av väpnad konflikt på den politiska masskampens bekostnad.

* Situationen för de mänskliga rättigheterna i Libyen har knappast förbättrats – med den skillnaden att det nu är andra grupper (bl.a. ”svarta” människor) som utsätts för tortyr, godtyckliga fängslanden och mord.

* Situationen för Libyens arbetande folk har absolut inte förbättrats – kriget har förstås försämrat den sociala situationen, och det finns ingenting över huvud taget som tyder på att libyska arbetare kommer att få större möjligheter att organisera sig under ett NTC som domineras av konservativa och nyliberala NATO-allierade.

* NTC-regimen kommer uppenbarligen att spela exakt samma roll som EU:s gränsvakt som Khadaffi-regimen gjorde.

* NTC-regimen kommer av allt att döma att vara en ännu trognare allierad till imperialismen än vad Khadaffi var.

* Med NTC-regimen kommer imperialismen förmodligen att få ett ännu större inflytande över den Afrikanska Unionen, ifall nu NTC-regimen släpps in i AU.

* Risken är uppenbar att imperialismen ytterligare kan förstärka sin militära närvaro i Medelhavsregionen och Nordafrika.

Debatten måste föras i hela vänstern!

Tillbaka till Klassperspektivs huvudsida