Libyen: Stoppa kriget!

30 Aug

Lärdomarna av Natos krig i Libyen blir allt tydligare, allt viktigare.

I en kommentar till den Nato-bombningsvänliga bloggen Kildén & Åsman skriver signaturen ”Palma”:

”Jag har väldigt svårt att förstå hur ni har landat i ett bejakande av bomber från Nato!
Era argument för NATO-bomber var att hindra en massaker i Benghazi.
Vad har ni för argument för att inte kräva NATO-bomber över rebellerna nu när man bombar Sirte?”

Kildén & Åsmans svar är intressant, eftersom det med fog kan betraktas som representativt för den impressionism som delar av vänstern sjunkit till under intryck av borgarpropagandan i samband med Libyenkriget:

”Vi hade inte i första hand humanitära skäl för att bejaka rebellernas begäran om vapenhjälp från NATO. Vi såg det som ett sätt för revolutionen att överleva. Döda revolutionärer gör ingen revolution. […] När det gäller Sirte kan vi självfallet inte bedöma vad som är rätt militär taktik eller strategi. Men som under hela upproret är v i emot flyginsatser från NATO som riktar sig mot det civila samhället.”

Intressant att de som i ett halvårs tid varit mycket verbala självutnämnda militära stateger som resonerat kring betydelsen av flygunderstöd i rent militära termer, nu plötsligt säger sig ”självfallet inte” kunna bedöma vad som är rätt militär taktik eller strategi.

Nej, döda revolutionärer gör ingen revolution. Döda människor kan över huvud taget inte göra någonting – t.ex. kan de inte vinnas för ett motstånd mot imperialismen på klassbasis. Det är t.o.m. svårt att vinna de överlevande människorna i Sirte för ett motstånd mot imperialismen på klassbasis så länge som ”rebellerna” är allierade med imperialismen; så länge som många av de som borde ha fört fram sådana paroller stillatigande ser på medan imperialismen bombar och svälter ut Sirtes invånare, och från sina bekväma horisonter tvår sina händer och säger att de ”självfallet inte” kan bedöma vad som är rätt militär taktik eller strategi. (”Carl Bildt-vibbar”, någon?)

För ”självfallet” kan väl inte Kildén & Åsman bedöma huruvida imperialismens bombningar drabbar det civila samhället i Sirte? Eller? ”Självfallet” får vi väl utgå ifrån att Nato i just Libyen bara bombar militära mål, och att dessa militära mål bara utgör hot mot oskyldiga civila från onda Khadaffi-legoknektar? ”Självfallet” får vi väl utgå ifrån att de där ”militära målen” inte alls handlar om vanliga Sirte-arbetare som organiserat sig självständigt för att försvara sig själva mot sådana massakrer och övergrepp som ”rebellerna” utsatt sina motståndare för i orter som de erövrat i västra Libyen, i östra Libyen och i Tripoli? Eller vad?

Sirte, en stad med 100 000 invånare, är nu belägrad och utsatt för bombningar från luften och av raketer och artilleri. Genom belägringen har stadens elektricitet skurits av. I den belägrade staden börjar både livsmedel och medicin ta slut, och både gas och bensin är på upphällningen.

Som en följd av flygbombningar, artilleribeskjutning och raketeld rapporteras sjukhusen i Sirtes nu vara helt överhopade av sårade och skadade människor.

En journalist rapporterar från det belägrade Sirte:

”Vägarna ut från staden är helt blockerade. Varken kvinnor eller barn tillåts lämna staden. Män som tagits tillfånga när de försökt lämna staden tillsammans med sina familjer, blir skjutna. Deras familjer skickas tillbaka till staden som befinner sig under bombanfall. Det finns knappt någon möjlighet längre att begrava liken. […] Natos flygplan befinner sig ovanför staden nästan 24 timmar om dygnet.”

Det låter som Leningrads belägring under andra världskriget.

Ja, det är ju det en belägring av en stad går ut på – att tvinga den till underkastelse genom att svälta ut befolkningen, genom att beröva staden elektricitet, vatten, mat och mediciener. Men ”självfallet” kan socialister inte ”bedöma vad som är rätt militär taktik eller strategi” i det här läget… Eller hur? Eller?

Var är de indignerade rösterna nu? Var är kraven på att belägringen ska upphöra, på att FN ska föra in mat och mediciner till de belägrade, så som många krävde när invånarna i Misrata var belägrade av Khadaffis styrkor?

Nu hotar rebellerna och Nato invånarna i Sirte med en ”total militär attack” om de inte underkastar sig och överlämnar makten åt rebellrådet före lördag. Minns hur Khadaffi i mars i år hotade de som hade rest sig mot honom. Nu yttrar sig en av företrädarna för Nato, den brittiske utrikesministern William Hague, i blodisande ordalag:

Han säger, apropå Sirte, att tiden håller på att rinna ut för de som han kallar ”Khadaffi-trogna”, och understryker att Storbritannien helst inte vill se ”onödig blodspillan”.

Där måste vi ge Nato-representanten rätt. Attacken mot Sirte är verkligen helt onödig. Det borde inte finnas någon anledning att angripa denna stad. Det finns ingen anledning att ”lösa” de motsatta synsätten hos Sirtes invånare och ”rebellerna” med våld. Sirte kan inte hota hela Libyen – det är som att föreställa sig att Halmstad skulle kunna utgöra ett hot mot hela Sverige. Vad det handlar om är imperialismens och dess allierades anspråk på total makt, och den benhårda linjen att det ska lösas med våld eller hot om massivt våld.

Sveriges Radio Ekot får det att låta väldigt humanitärt genom att beskriva situationen som att det pågår ”samtal” mellan belägrarna och de belägrade. Men den ”fredliga lösning” som de belägrande imperialiststyrkorna och deras libyska allierade föreslår Sirtes invånare är total underkastelse, total kapitulation. Om vi går med på att betrakta det som ett ”fredsförslag” så rymmer varje militär aggression – inklusive Hitlers många invasioner under andra världskriget – ett ”fredsförslag”.

I verkligheten uppställer alltså Nato och ”rebellerna” en ”onödig blodspillan” som ett alternativ – på lördag! – för Sirtes invånare ifall de inte underkastar sig.

– Klockan noll närmar sig. Vi vill att alla ska veta att vi är redo för en sista strid, säger ”rebellrådets” militärchef Ahmed Omar Bani.

Det rapporteras att omkring 50 000 människor i Libyen har fått sätta livet till i det krig som Nato och imperialismen bär det fulla ansvaret för. Att samma dag som detta kablas ut i media tala om att ”klockan noll” närmar sig för Sirtes invånare, som bara har att välja mellan underkastelse och blodspillan, är ganska magstarkt.

Allra mest märkvärdigt blir det när vi kan konstatera att de inom vänstern som i flera månader försvarat Natos bombningar med att det handlar om att rädda ”revolutionärers liv” plötsligt blivit helt tysta inför den hotande massakern på Sirtes invånare.

Tänk så fel det kan bli när man inte kan skilja på en diktator och vanligt folk.

En kommentator på Sky News förutser ett ”stort slag” om Sirte som kan komma att pågå ”i flera månader”.

De libyska revolutionärer som finns utanför Sirte kan just nu inte ha någon viktigare uppgift än att med all kraft protestera mot det pågående – och planerat eskalerade – blodbadet på Sirtes invånare. Hur ska annars enhet på klassbasis förstås?

Alla vi utanför Libyen som inte lät oss ryckas med av Natos krigspropaganda, måste fortsätta att föra fram den paroll som vi hela tiden haft under bombningarna:

Stoppa kriget!

Tillbaka till bloggens huvudsida

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: