Mer mångfald i massmedia

5 Jul

Satt på biblioteket och bläddrade i vänstertidningen Internationalen från 17 juni. Där hittade jag något som fick mig att haja till:

”Hur är det möjligt”, skrev tidningen, ”att en sådan massrörelse, som dessutom skakar i grunden en regering som står i fokus för Europas intresse, fullständigt förtigs av västerländska media?”

– Nu tar de väl ändå i på Internationalen, tänkte jag, men läste vidare:

”Under de tio-tolv första dagarna förekom praktiskt taget inte ett ord, inte en bild av dessa väldiga folkmassor som skrek ut sitt raseri mot IMF, EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken, ‘trojkan’ … Utom då och då några rader om ‘hundratals demonstranter’ i de glesa demonstrationer med fackliga byråkrater som spelade mycket liten roll samtidigt som väldiga folkmassor demonstrerade några hundra meter längre bort.”

Vad artikeln handlade om, var de väldiga demonstrationerna på Syntagmatorget i Atén den 5 juni, då ett par hundra tusen människor protesterade mot ”trojkans” kapitalistiska utpressningspolitik.

Men som sagt tänkte jag att Internationalen spetsade till det litet väl där, så jag gick för att kolla i gamla tidningar. Valde förstås Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, landets två största nyhetstidningar och sinnebilden av ”mainstream-media”.

Jag visste att det varit en helt enormt stor manifestation i Atén den 5 juni. En annan vänstertidning, Offensiv, hade det på förstasidan i sitt första nummer efter den 5 juni (som kom ut fyra dagar senare). Fördelen med Offensiv är att den ofta tar in skildringar av andra medlemmar i internationalen CWI direkt från de länder där det ”händer”. Så var det nu också, och i Offensiv den 9 juni citerades Cristina från Xekinima (CWI:s organisation i Grekland):

”I Grekland är det tionde dagen som folk ockuperar torg, i Atén som störst med 200 000 människor…”

Så här såg det ut:

Så jag tänkte att självklart kan det inte vara så att dessa enorma händelser mitt i EU ”fullständigt förtigs av västerländska media”.

Jag slog alltså upp Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet 7 juni (6 juni var ju helgdag och då kom inte de tidningarna ut).

Jag blev faktiskt förvånad. Den första tidningen, Svenska Dagbladet, hade verkligen ingenting alls om jättemanifestationen i Atén! Istället ägnade SvD utrymme åt en artikel som handlade om att 100 mongoler blivit gripna i Inre Mongoliet. (Viktigt, javisst, men knappast av större global betydelse än masskampen i Atén.) Ytterligare utrymme på utrikessidorna togs upp av en stor artikel med rubriken ”Palestinier på offensiv i FN”. Vad? Som om det vore något nytt – nästan fyrtio år efter Yassir Arafats tal i FN:s generalförsamling! Och om masskampen i Atén – ingenting!

Dagens Nyheter då… Samma sak: Ingenting! En helsida med rubriken ”Arga städerskor mötte Strauss-Kahn vid rätten”. Inte ens en liten notis om masskampen i Atén.

Kanske det var ett missöde? tänkte jag. Kanske det kom in nästa dag. Så jag bläddrade igenom båda tidningarna – Sveriges största nyhetstidningar – för den 8 juni också… Ingenting om masskampen i Atén.

Jag måste faktiskt hålla med Internationalen: Hur är det möjligt att en sådan massrörelse, som dessutom skakar i grunden en regering som står i fokus för Europas intresse, förtigs av västerländska media?

Jag lekte litet med tanken på att ifall 200 000 människor skulle ha demonstrerat mot regeringen på Kuba… skulle de borgerliga medierna ha varit tysta då också, ”glömt” det också?… Nej, knappast. Kuba glömmer de aldrig att skriva om, även om det inte händer något särskilt där.

Det är alltså tankekontroll?

Vi ska veta så lite som möjligt om somligt, och somligt ska vi tro på fast det inte är helt i överensstämmelse med verkligheten… Okunskap är alltså styrka?

Men det kanske bara var ett ”olycksfall i arbetet” – trötta semestervikarier? Nästa riktigt stora europeiska antikapitalistiska protest ägde rum i Spanien den 19 juni (den berömda ”19 J-dagen”). Då var uppemot 400 000 människor ute på gatorna i Madrid, minst lika många i Barcelona, och andra massdemonstrationer ägde rum på flera håll runtom i Spanien – bl.a. Valencia, Bilbao, Murcia. Överallt var det minst lika många som eller fler än på den stora protestdagen den 29 september 2010, då 1,4 miljoner människor var ute. Säkert var halvannan miljon spanjorer ute och marscherade mot den kapitalistiska politiken den 19 juni. Så här såg det ut i Madrid:

Samtidigt filmades detta i Barcelona:

Och jag tänkte medan jag satt där inne på det stekheta biblioteket att om även detta tystades ned av de stora tidningsdrakarna, då har inte bara Internationalen rätt, utan då är det verkligen illa ställt med medierna.

Ja, Dagens Nyheter skrev faktiskt om det – en pytteliten randnotis:

”Mellan 35 000 och 40 000 människor demonstrerade i Madrid… [De] anklagar politiker och banker för att ha orsakat Spaniens ekonomiska kris… Liknande protester ägde under dagen rum i Barcelona och Valencia.”

Mellan 35 000 och 40 000? Vad är det här? Snälla DN-redaktionen, titta på filmklippet från Madrid här ovan. Är det 35 000 till 40 000 människor?

Istället för att tillmäta denna händelse den stora betydelse som den faktiskt har, nöjde sig DN med den lilla randnotisen. Däremot gav man två helsidors utrymme på utrikessidorna åt ett stort reportage om vad bönder i Thailand anser inför valet i detta land (som äger rum först den 3 juli).

Och Svenska Dagbladet den 20 juni då? – Inte ett ord om miljonmarschen mot kapitalisterna och politikereliten i Spanien. Istället ett helsidesreportage om skövlingen av regnskog i Brasilien (tyvärr inget nytt) och ett stort reportage med rubriken ”Rättegångsdag nära för Chirac”.

Men kanske satt höjdarna på Svenska Dagbladets redaktion och funderade över om de ändå inte borde ha skrivit om miljonmarschen i Spanien? Nästa dag – den 21 juni – ägnade i alla fall en av tidningens ledarskribenter de europeiska arbetarprotesterna sin nådiga uppmärksamhet. Fast hur då…

”De oroliga demonstranter som ses på Atens gator borde ha protesterat än mer när den dumgenerösa politiken en gång inleddes och de offentliga utgifterna tilläts växa abnormt.” Just så läxade den borgerliga ledarskribenten upp de människor som kämpar för att inte få sin tillvaro fullständigt raserad av storbankernas girighet.

Efter att ha förtigit både den enorma demonstrationen i Atén den 5 juni och miljonmarschen i Spanien den 19 juni, tar sig denna moderata tidning friheten att ta dessa kämpande människor i örat – och till råga på allt genom att sprida desinformation om vad krisen beror på. För att det inte beror på någon ”dumgenerös politik” mot vanligt folk har vi ju redan sett – se gårdagens inlägg på denna blogg.

Slutsatsen kan inte bli annat än att mainstream-media inte förser oss med hela verkligheten, utan den är ideologiskt filtrerad. Ibland kan vi få se en skymt av verkligheten – en halvsanning, som i DN:s lilla randnotis som förminskade antalet protesterande på ett löjligt vis.

Men det är ju som det indiska ordspråket säger: ”En halv sanning ör en hel lögn”.

Det är därför vi behöver det som på ett fegt vis brukar kallas ”alternativa medier”, alltså medier utan någon koppling till den styrande eliten. Fast jag ska kalla det vid dess rätta namn: Vänstermedier. Ja, vänsterbloggar är förstås bra, men vi behöver också vänstertidningar med resurser och kontaktnät som låter oss kika igenom den mur som mainstream-medierna byggt.

Våra kamrater i Atén utkämpar nu en kamp som både är deras kamp och vår kamp. I förra numret av ETC (en annan vänstertidning) skriver Maria-Pia Boethius, inte för inte:

”Många av demonstranterna i Aten är rasande på media. Jag tror att det beror på att de anser att medierna desinformerar, att de gjort det och att de fortsätter att göra det…”

Själv läser jag regelbundet flera vänstertidningar, och jag har funnit att de är en omistlig källa till information om man vill få hela bilden.

Etablissemanget vill få oss att tro att det bara rör sig om testuggande ”ihophäftade flygblad”, men faktum är att vänstertidningarna besitter en kunskaps- och informationsbank som ofta överträffar resurserna i det avseendet hos stora tidningsdrakar. Ta Offensiv som exempel – en av de tidningar som jag prenumererar på sedan många år tillbaka. Det är Rättvisepartiet Socialisternas (RS) tidning, och RS är den svenska sektionen av en marxistisk international med sektioner över hela världen. Därigenom har tidningen tillgång till initierade förstahandsrapporter av politiskt insatta personer över hela världen, ofta med mycket bättre insikter än ditresta svenska reportrar. Dessutom är det skribenter med en verkligt äkta integritet, med en frihet att skriva öppet och fritt utan särskild hänsyn till olika makthavare.

Vänstertidningarna behövs – de är andningshålet i en alltmer likriktad borgerlig medievärld.

Tillbaka till bloggens huvudsida

Annonser

2 svar to “Mer mångfald i massmedia”

  1. Nicklas Eriksson 9 juli, 2011 den 3:51 e m #

    Du skriver sjukt bra. Helt rätt analys om korporerad media. I en värld när även fackföreningarnas tidningar hellre skriver om familjedagar med ponnyridning än när våra kamrater världen över tar till gatorna och stora delar av EU befinner sig i ett pre-revolutionärt tillstånd då behövs verkligen vänstertidningarna.

    Kul att du läser Internationalen förresten. Vore kul att veta vem du/ni bakom klassperspektiv är, anar gemensamma värdegrunder minst sagt. Om du/ni vill såklart. Det går bra att maila mig på keldjur@hotmail.com om det vore intressant.

    • klassperspektiv 9 juli, 2011 den 11:45 e m #

      Tackar! Ja, det här är viktigt att ta upp och fler borde fatta hur viktiga vänstertidningarna är. Vi har säkert en del gemensamma värdegrunder. Vi som skriver den här bloggen är en grupp vänsterdebattörer (fast det är bara jag som skrivit hittills).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: