Förändring kommer!

5 Jul

Det sägs att S:t Petersburg-borna inte märkte ryska revolutionen när denna inträffade den 7 november 1917.  De ägnade sig åt sina vardagssysslor, spårvagnarna gick som vanligt och många människor var upptagna med sina vardagsbestyr. Under tiden kollapsade den provisoriska regeringen och en av världshistoriens största och viktigaste omvälvningar ägde rum.

 

Jag vet inte, det kanske är något liknande vi ser utspelas just nu, framför våra ögon. Den ekonomiska krisen har fått tilltron till det ekonomiska  systemet (marknadsekonomi) och det politiska system som skapats för detta ekonomiska systems skull (representativ borgerlig demokrati, med växande avstånd mellan en alltmer verklighetsfrånvänd styrande elit och de alltmer frustrerade styrda) att vackla rejält.

 

Just Sverige har fått en tillfällig respit från den fortsatta krisen. (Beroende bl.a. på att vi röstade nej till problemvalutan euro, samt en konstlat bevarad konsumtion som bygger på lån och skattesänkningar.) Men många som reser nu i sommar kommer att upptäcka att det ser helt annorlunda ut runtom i världen – Sverige har blivit undantaget, en liten ö. (För hur länge?)

 

Över hela världen skakas de gamla strukturerna i sina grundvalar. Alla såg revolutionerna som svept fram över arabvärlden, och som fortsätter att radikaliseras (även om det inte är förstasidesstoff i de stora medierna längre).

 

De egyptiska och tunisiska revolutionernas sociala grund har det inte talats lika högt om.  Att de arabiska massorna inte domineras av några skäggiga, konservativa fanatiker som bränner danska flaggor var kanske tillräckligt stort för att västerländska borgerliga journalister skulle orka ta det till sig – att revolutionerna hade udden riktad mot nyliberala ”reformer” och det globala ekonomiska systemets raserande av illvaron för miljontals människor i Mellanöstern kom i alla fall aldrig fram i deras rapporteringar.

 

Men de arabiska upproren är bara en del i ett världsomfattande arbetaruppror med en tydlig antikapitalistisk profil.

 

Vem hörde talas om arbetarupproret i USA i vintras och våras? Hundratusentals amerikaner har varit ute i stora protester, demonstrationer och ockupationer av lokala kongressbyggnader. Det har varit en arbetarprotestvåg utan dess like i USA på flera decennier. Kampen har riktats mot högerns försök att minska de fackliga rättigheter. Med andra ord, ren klasskamp. Inspirerande filmklipp:

 

 

 

Som i varje revolution, gick delar av systemets skyddsstyrkor över på revolutionärernas sida – som här poliser i Wisconsin som skickats att ”rensa” den lokala kongressbyggnaden som ockuperades av tusentals arbetare:

 

 

Detta spred sig över hela USA, hundratusentals arbetare var ute i protester för att försvara sina klassrättigheter:

 

 

Nu gavs detta en minimal uppmärksamhet av borgerliga medier i västvärlden, och i USA pendlade dessa medier mellan att tiga, och när det inte gick, svartmåla. Som här – ganska komiskt faktiskt:

 

 

Trots att protesterna i Wisconsin inte lyckades stoppa den antifackliga lagstiftningen, har luften inte gått ur den helt unika rörelsen.

 

Nu kommer brutala nedskärningar av välfärden i USA, men redan finns strukturen för proteströrelsen som kan möta dessa. Gräsrotsrörelsen ”US Uncut” har spritt sig över hela landet, och har redan genomfört över 300 aktiviteter sedan februari i år.  San Franciscos ”Labor Council”, som representerar en majoritet av fackföreningarna i staden, har lanserat ett upprop för massiva protestdemonstrationer över hela landet. Kraven är bl.a: Ett landsomfattande program för 27 miljoner nya offentliga jobb, beskatta Wall street och de rika, minska Pentagons budget.

 

Om arbetarupproret når stormstyrka i USA – och det var nära i våras – kommer det oundvikligen att påverka hela världen.

 

Och redan befinner sig miljontals människor ute på gatorna i vad som i realiteten är en antikapitalistisk kamp. I går var upp till en miljon statsanställda och lärare ute i strejk mot nedskärningarna i Storbritannien. Det var bara den senaste aktiviteten i en hel kedja av stora protester i Storbritannien – den 26 mars fylldes Londons gator av uppemot 700 000 protesterande. Se filmklipp:

 

 

Greklands massiva och seglivade protester mot EU:s nedskärningspolitik känner vi till (även om protesterna är mycket större och mycket mer seglivade än vad våra vanliga – borgerliga – media låter oss förstå). Grekerna kallar det själva ”den grekiska revolutionen”:

 

 

I Spanien, med hundratusentals ute på gatorna, kallar man det också för revolution – ”den spanska revolutionen”:

 

 

Det mullrar på samma sätt i land efter land.

 

Intressant nog uppmärksammar de protesterande människorna överallt vilken negativ roll de stora medierna spelar. Som det står 4:25 in på det sista videoklippet:

 

”Medierna kommer inte att kunna tysta oss längre eftersom vi har upptäckt att vi är SANNA människor, precis som den DEMOKRATI vi kräver.”

 

Ja, i sina elfenbenstorn sitter de styrande – de som lever på det system som nu krackelerat; de som trodde att de återigen kunde vältra över betalningsansvaret för vad de ställt till på alla oss som är styrda av dem – och frågar sig säkert oroat vad som kommer att hända nu.

 

För vad händer när människorna vägrar att låta sig luras? När de säger ”stopp, vi tänker inte betala för vad ni ställt till!”

 

De styrande har gjort misstaget att förklara att deras system bygger på att alla vi andra betalar dem för vad de ställt till. I Tunisien och Egypten, i Grekland och Spanien, i Portugal och Storbritannien, i USA – över hela världen växer insikten om att detta systems ledande herrar och damer har rätt: Systemets överlevnad kräver brutala försämringar för miljontals människor. Slutsatsen som sprids som en löpeld i de tätt sammanpackade demonstrationsleden är: Då måste vi byta system!

 

Förändring kommer. Den ekonomiska krisen 2008-2009 och den unikt stora och radikala, systemkritiska protestvåg som sveper fram över världen är helt enkelt för stora för att inte lämna avtryck. Vad som kommer ut av detta kan vi inte veta nu, men ett är säkert: Världen kommer inte att gå tillbaka till det läge som var före krisen.

 

Vi lever i en förändringens tid. En sådan tid är flytande. Det kan gå på många sätt. För att det ska gå åt ett positivt håll är det nog bäst att vi är med i rörelsen och försöker påverka, i alla fall när den kommer hit där vi är.

Tillbaka till bloggens huvudsida

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: